Det kom en recensionsbok i ett brev, ”Möt mig i Patong!” av Annika Frostell. Varför jag fick just den i mitt postfack vet jag inte, jag får böcker tillsända mig högst sporadiskt och just den här kommer jag troligen aldrig att läsa. Men det var ändå rätt välfunnet.
I maj 2003 var jag på besök hos Peter i Phnom Penh för andra gången. Han skulle åka iväg några dagar på en konferens, jag skulle stanna kvar hemma någon dag längre och därefter följa efter norrut längs kringliga skumpvägar med den buss som gick från torget bredvid en av stadens marknader varje dag.
Jag minns hur han stod i lägenhetsdörren och svingade sin axelremsväska över huvudet och vinkade mig hej då. Vi ses i Battambang! sade han glatt, och vi enades innan han for att det vore en ypperlig inledningsmening för en roman, essensen av in medias res, pang bom tjong, rätt in direkt, action!
När det var dags för min avfärd tog jag mig till torget. ”Bussen” till Battambang visade sig vara en åttasätes Toyota, jag delade mittenraden med en familj om fem personer under den sju timmar långa färden genom djungel och över slätt. Mamman bjöd konstant på torkat kött ur en påse och accepterade inte det kambodjanska ordet för nej tack, som jag hunnit glömma vid det här laget.
Sex år av vegetarianism avslutades den där dagen.