Lider av någon vag form av magsjuka i dag, alla symptomen finns där i form av matthet i kroppen, huvudvärk och lätt feber, bara det att magen trots allt håller sig i någorlunda skick, men hela tiden finns där som en obehaglig, vagt mullrande klump i mellangärdet.
Tage bryr sig, förvånande nog, föga om mitt allmäntillstånd utan kräver att jag ska lattja med honom precis som vanligt. Därtill drämde han till med en extra kort förmiddagsslummer också, så andhämtningen och min egen vila gick upp i rök. Nu ligger han vid min sida och försöker ömsom sträcka sig efter datorn, och ömsom träna på prutt- respektive skrikljud med en irriterande oregelbundenhet som gör att det blir omöjligt att stålsätta sig inför de glada falsettskriken som sätter halva Östermalm i gungning.
De är så okänsliga, de små liven.