Alltså, det var ju så här det inte skulle bli. Jag skulle ju inte lägga av med dagliga, eller åtminstone nästan dagliga, inlägg bara för att Blogg100-utmaningen gick i mål i söndags.
Och så inleder jag med tre tysta dagar. Fantastico.
Nåväl, jag har haft rätt mycket jobbpyssel att ta hand om. Plus att jag fick passa på att klippa vår minst sagt prunkande gräsmatta i går, då regnet som parkerat sig över landets nordligaste del tog en tillfällig paus. Där prästgården fram till för 50 år sedan hade sitt potatisland växer gräset så snabbt att man nästan kan se det med blotta ögat, det påminde mer om en maskrosäng än en gräsmatta innan jag gav mig på den.
