Urrhsähtkta jag ’är tröht

I går kväll satt jag och kollade på Valencia-Elfsborg samtidigt som det på datorn rullade ett ”Flight of the Conchords”-avsnitt och jag chattade med Gunnar. Jag klagade för honom, jag saknade uppslag för ett morgonbloggämne, det är jobbigt när man sätter sig framför datorn ännu en dag och krampen – bloggkrampen – slår till med full kraft. Han lovade att tänka fram ett ämne, skulle smsa mig under natten med sin ingivelses fulla kraft.

Men i morse var sms-lådan tom. Mitt huvud likaså. Jag tänkte att Gunnar, han är minsann en sån som lovar runt men håller tunt, och gick moloken ner till Vivo för att hänga på morgonlåset.

Men när jag åter kom till hemmets lugna vrå hade något hänt. Gunnar hade freakat loss i chatten, låtit det konstnärliga dårskapet få fritt spelrum efter en sömnlös natt inför hotet om en dag fylld av städande. Och eftersom Gunnar Ardelius är den en enda av mina vänner som faktiskt är författare på riktigt – som alltså gett ut två romaner och därmed klassas som författare även av Författarförbundet – tänker jag att hans skrivande i mitt chattprogram kanske klassas som poesi, eller vadå kanske, han är ju för sjutton skolad på Biskops-Arnö, det är klart att det som lämnar hans fingrar är lyrik.

Så här följer den, Gunnar Ardelius morgondikt.

Urrhsähtkta jag ’är tröht

inte sovit än jag målar fönsterbräden
snart såpa golven. pust
har legat på knä och skrubbat duschen
allt pga den ”heta” bostadsmarknaden
allt pga skattetrycket
skriv om såssemetaliteten i din blogg
rövar-kapitalismen
har du förresten läst peter i dn idag? det var bra

För framtida litteraturforskare kan det i sammanhanget vara bra att veta att Gunnar är på väg att sälja sin lägenhet. Och Peters utmärkta recension som omnämns i sista strofen kan läsas här. Allt för litteraturforskningen.