När jag sent omsider landade i Kiruna i går vid halv tolv på kvällen och kom till långtidsparkeringen, var bilen först så nedisad att jag inte höll på att få upp dörrarna, bara för att sedan mötas av ett tvärdött batteri när jag väl tagit mig in. Jag fick gå tillbaka och prata med flygplatspersonalen, och när de avslutat sina sysslor ute vid landningsbanan körde en kille ut och hjälpte mig med någon sorts laddbooster för att få bilen att hosta igång. Klockan var därför närmare halv två när jag rullade in på gården hemma i Vittangi. Livet kändes lagom härligt de där två timmarna.
I dag har kylan fortsatt att hålla sitt grepp om oss, kvicksilvret var nere på –34 när vi körde skogsvägen hem från mommon och moppon tidigare i kväll. Vår egen väderstation här hemma ligger dock och knastrar stadigt strax under 30-strecket. Eller blir det ovanför när man talar om minusgrader? –29,6 i detta nu i alla fall.
