Aldrig har jag väl kört så mycket bil som här. Tur och retur Kiruna – 15 mil. Tur och retur Gällivare – 20 mil. Tur och retur Ikea – 56 mil.
Det lustiga är att avstånden så snabbt känns överkomliga. Nu har vi visserligen inte gjort det än, men att åka till Ikea över dagen känns inte som att det vore något problem, bara att köra ner. Ungefär som att jag från Stockholm skulle få för mig att ”bara köra ner” till Jönköping. Stor sannolikhet på den körningen.
I dag var det Gällivare som stod på schemat, Ejda skulle kollas av barnläkare, någon sorts uppföljande utskrivningskontroll på BB plus de obligatoriska PKU-blodproven.
En sak gällande vår dotter: Jösses vilket humör hon har. Att byta blöja på henne är ingen barnlek. Hon må vara porträttlik sin storebror, men kynnet delar de inte.
🙂
Min dotter har ”blivit av med” stora delar av sitt temprament när hon kunde prata ordentlig. Sådär vid förklarande bra. I hennes fall vid 3,5.
På påskafton förra året, när hon var 2,5, satt jag en kväll i soffan när hon lagt sig och tänkte så här:
”Jag kanske inte klarar av det här. Det här är kanske för mycket för mig. Vad har jag gett mig in på? Kan man dra i en nödbroms på något sätt?”.
Nu leker livet.
Ordets makt, I say!
…och så hoppas jag att det inte blir så för er – men OM – så tänk på att med orden kommer tankarna och ett helt annat sätt att uttrycka det där som måste ut och spränger.
Nja, här handlar det snarare om att Tage med stor tydlighet börjat markera mot oss efter att hans lillasyster kom hem från BB i onsdags. Han har blivit extremt mycket jobbigare bara på dessa dagar, säger nej till exakt allt vi föreslår eller ber honom om.
Eh, nu märker jag att det blev lite snurrigt, jag såg fel när jag svarade på kommentaren, jag trodde den syftade till ett annat inlägg. Error i skallen!
Så ja, det är klart att det blir enklare när hon lärt sig att prata. Synd att det tar ett par år…