Okej, några reflektioner så här långt:
1. Bestäm er aldrig för att ändra i ett pressmeddelande minuten innan det är tänkt att gå ut. Jag hade förberett en mall på onsdagsmorgonen, ett mejl där pressmeddelandet dels skulle placeras som ren text i själva mejlet, och dels en snyggt layoutad A4 med tre bilder i i en bifogad pdf. Men när jag på Twitter- och chattinrådan råddes till ett par sista minuten-ändringar gjorde jag först ändringar i den layoutade finvariant jag skapade pdf:en ur, och kopierade sedan över den nya texten till mejlet. Resultatet blev att texten återigen kom att innehålla en del tvingande radbrytningar jag lagt in för att få snygga avstavningar i pdf:en, avstavningar som i mejltexten förvandlades till särskrivningar.
Mindre omständlig slutsats: Jag fuckade upp sista stycket i textutskicket med resultatet att cirka 200 journalister, bloggare och annat bra folk nu tror att jag skriver saker som mot gångar, korrektur våndor samt försälj nings statistik och det får mig att vilja döden dö.
2. Jag twittrade ut länkar till mitt blogginlägg två gånger på onsdagen och uppmanade människor att RT:a, vilket resulterade i runt 40 vidaresändningar. Jag skulle kunna försöka göra ett överslag på vad det innebär i antal nådda människor, men varje gång jag sett någon ge sig på det på Twitter har de blivit bashade av människor som hävdar att de räknar fel, så jag struntar i det. Jag skrev även om det i min statusrad på Facebook två gånger, vilket resulterade i 25 kommentarer och 34 gillatummar. Utskicken gav följande resultat i min blogg:
En normal vardag ligger besöksantalet på runt 170-190 unika besökare (plus cirka 150 rss-prenumeranter), men i onsdags var siffran uppe och nosade på 600. I går hade den gått ner igen, men låg fortfarande på 300, med en ökning till totalt 170 rss-läsare. Det ska bli intressant att se om det blir några bestående effekter.
3. När det gäller exponering är det långtifrån för tidigt att dra några slutsatser, men hittills har utskicken vad jag sett resulterat i sju blogginlägg, ett tiotal beställningar av recensionsexemplar samt en intervjuförfrågan, plus att jag hunnit göra en intervju med SvB som redan är publicerad. När ”Dannyboy” kom ut recenserades den i drygt 30 traditionella medier, samt resulterade i ett tiotal intervjuer. Det är en bra bit kvar dit, men intervjuer görs främst (och helst) när boken kommer ut, inte två månader innan. Syftet med det här utskicket var främst två – dels ville jag göra redaktionerna varse om vad det är som dimper ner i deras brevlådor i mitten av januari (majoriteten av redaktionerna räknar kallt med att få boken utan att behöva beställa recensionsexemplar), och dels var det hög jävla tid för min egen skull.
4. Jag har blivit betydligt mer nervös inför utgivningen än vad jag var i onsdags morse. Då var det på låtsas. Nu kommer det verkligen att ske.