Mitt första bokmässebesök var 2004, några månader innan ”Dannyboy & kärleken” gavs ut. Jag minns inte riktigt vad jag gjorde där mer än att hänga på Bonniers mingel, som på den tiden ännu hölls i deras monter nere på mässgolvet. Troligen var jag mest storögd inför alltihop.
I år är jag för första gången sedan dess inte på plats. Vi – eller snarare jag faktiskt – resonerade som så att det inte var värt pengarna att skeppa ner hela familjen till Göteborg från Kiruna när större delen av tiden ändå kommer att gå åt till att ta hand om två barn. Och eftersom jag kände att Johanna har mer där att göra än jag i år, föreslog jag helt frankt att hon skulle åka själv. Vi har de senaste veckorna aldrig nämnt bokmässan vid namn, utan endast sagt att Johanna ska ”åka till Stockholm och jobba några dagar”, eftersom Tage med all säkerhet skulle ha väldigt lite förståelse för varför han inte får åka dit i år (han pratar ofta, väl och länge om sina besök på bokmässan).
Men nästa år. Ja, då får vi väl ta oss i kragen och åka allihop. Ejda måste ju också indoktrineras.
Och helt mässfri blev jag trots allt inte, jag fick i alla fall äran att skjutsa Johanna till flygplatsen ”i morse”, vi rullade ut från gården klockan 04.50, jag var åter i Vittangi strax före halv sju, lagom till frukost. Tyvärr hade både Tage och Ejda stigit upp i samma ögonblick som vi stängde ytterdörren, så deras moppa som kommit hit för att hålla koll på dem fick fullt upp.
Något säger mig för övrigt att den arla uppstigningen för de små kommer att bli väldigt rolig att hantera för mig framåt seneftermiddagen.