Det är väl på något sätt symptomatiskt, att när min sista ungdomliga jul infaller, den där uppväxtens firandemönster fortfarande är intakt före babyns ankomst, ja då sitter jag hemma hos mamma hela juldagens kväll. Inget Princess, inget besök på Lillpuben, ingen jägermeister överhuvudtaget.
En smula tråkigt kändes det, men samtidigt var jag oväntat obrydd i mammas soffa med någon Tolkienfilm rullandes på tvn och datorn i famnen.
Men mina nostalginojor har aldrig handlat om Sandviken, så bladet blev rätt lätt att vända.
Nu åker jag söderut mot dagens jobb i Stockholm. Några kändisar har bråkat, andra har separerat, musiker har dött och i övrigt verkar nöjesvärlden ha stått stilla. En typisk julhelg.
När tänker du på böckerna du ska skriva. Faller du aldrig i trans och tappar bort dig från verkligheten?
Tar du ibland stunder då du bara ska ligga och tänka på hur det ska vara?
Nja, jag är rätt otransig av mig på det sättet. De idéer jag får kommer lite när som helst, och jag försöker att skriva ner dem i mitt anteckningsprogram i mobilen direkt, så jag inte ska glömma. Innan jag hade min iphone med anteckningsprogram skrev jag sms som jag sparade som utkast och skrev av till mitt dokument i datorn vid tillfälle.
Oftast så kommer idéerna som små infall. Exempelvis fick jag en förhoppningsvis viktig och smart tanke rörande roman nummer tre när jag stod och borstade tänderna i Sandviken kvällen före julafton. Jag skrev därefter raskt ner den i mobilen innan jag släckte lampan för natten.
Tack för svar. Själv älskar jag att ta en bärs eller käka praliner och tänka på idéer och låta dem bli en film i huvudet där jag kan ändra på detaljer och spola fram och tillbaka.
Kan du se film i ditt huvud?