Läser Julias fina text om när hon tvingas fatta ett beslut kring sin sjuka katt. Kommer till raderna om insomningen hos veterinären och kan inte hålla mig från att börja gråta trots att jag sitter på café och jobbar.
Projicering. Att jag ser mig själv och mitt barn framför mig när jag läser. Det här med att vara förälder alltså, så många känslor man inte vet var de ska ta vägen.