Tänk om hon är med barn?

Jag vaknade med ett ryck vid halv fyra i morse. En enda tanke dunkade i mitt huvud. Tänk om hon är med barn?

Jag brukar vakna till vid den tiden. Kanske lite senare ibland, men nästan aldrig efter fyra. När dygnet är som mörkast är sinnet likaså, och tankarna brukar kretsa kring att jag aldrig aldrig aldrig kommer att få ihop bok nummer två. No fucking way. Men i natt: Tänk om hon är med barn? Och sällan har jag blivit så glad som när jag insåg att jo, det är hon nog.

För jag pratar så klart inte om något jag lyckats ställa till med rent fysiskt. Jag pratar om boken. Om hur jag ska få en inledning som hotade att bli stereotyp att bli något helt annat. Om att få kvinnan i sammanhanget att gå från att vara den passiva till att attackera utan att killen ifråga aldrig ens rört vid hennes hud, än mindre rullat runt utan kläder med henne i opassande positioner. Jag vet inte om det går att förstå vad jag menar men det är nog ungefär så pass konkret jag tänker vara nu. För jo, hon är med barn. Och det förändrar allt.

In other news så skriver DN i dag i en artikel om Situation Sthlm att tidningen blivit en plantskola för nya skribenter, att flera senare debuterat med böcker, och nämner Sara Stridsberg och Tobias Lindquist. Jättefint, men what about Peter? Och what about ME?! Bah.