Tällberg, jante och sjuklig mysighet

Jag är i Tällberg. Vecka tre av Melodifestivalen. Det är så äckligt nationalromantiskt mysigt här att man seriöst blir lite skraj. Det är som om Carl Larsson fått barn med Bullerbyn och avkomman börjat med amfetamin. När tyskar dör är det hit de kommer. Det är så puttinuttigt att en tredjedel vore nog.

Jag kan inte låta bli att imponeras. Det finns ändå en del smarta människor ute på landsbygden. Eldsjälar med galna idéer som på papperet måste låta helt bindgalna, men som när de realiserats framstår som självklara.

Förra årets Melodifestival i Kiruna: Jo jag tänkte att vi skulle bygga ett hotell av isblock mitt ute i ingenstanset, folk sover på renfällar i minusgrader och dricker drinkar ur glas karvade av is, det kommer att bli skitbra!

Och i år i Leksand/Tällberg: Jo jag tänkte att vi skulle smälla upp åtta konferenshotell här mitt ute i ingenstanset i avfolkningsbygden vid Siljans sluttning, några av dem kan inkvarteras i de där rivningskåkarna som står här och skräpar, det kommer att bli skitbra!

Den jante som mötte de människor som först yttrade de här meningarna kan inte ha gått av för hackor. Och nu lever hela bygderna på deras tossiga idéer.

Imponerande.