Författare och skribent
Det börjar bli en tradition att jag är med i programmet PP3 på P3 och pratar upfronts, det stora medie- och annonsörsevent som pågår i New York denna vecka där tv-kanalerna i USA presenterar sina nya tablåer.
I fjol var jag på plats i studion i Stockholm, men i år är jag med via länk från Sveriges Radios studio i Kiruna, dit jag nu ska ta och ratta bilen.
Klockan 14.20 är det sagt att vi ska dra igång. Tune in!
Min PP3-medverkan gick bra! Jag var inbokad för två ingångar – det vill säga prat, paus för låt, prat – men det fanns så mycket att säga att det slutade med att vi gjorde tre ingångar i stället. Du pratade ganska mycket, men du sa bara intressanta saker så jag slutade inte lyssna en enda gång, löd omdömet från programledarsidekicken Sara Kinberg efteråt, vilket jag antar ska tolkas som beröm.
Vi pratade om hur produktionsbolagen satsar på säkra kort när de gör tv av långfilmer som Minority Report, Rush Hour, Uncle Buck och Limitless, att upfrontveckans lyster till viss mån har falnat i takt med att network-tv tappar mark i USA, jag nämner nya serier som Blindspot, The Grinder, Oil och The Player, vi snackar om att Supergirl verkar bli bra, konstaterar att en tv-era är på väg att gå i graven när CSI nu läggs ner efter 15 säsonger och spekulerar kring vad som krävs för att en tv-serie baserad på en långfilm ska bli bra (här fick jag en chans att prata om Parenthood, vilket gladde mig).
Här finns programmet i sin helhet, och klippet finns även inbäddat nedan, med start från där jag kommer in i sändningen, om någon nu skulle vara intresserad av att lyssna när jag i princip sammanfattat hela pratet ovan.
Var med i PP3 i P3 på eftermiddagen och pratade upfronts, det vill säga den konferensliknande sak som de stora amerikanska tv-nätverken ägnar den här veckan åt i New York när de presenterar sina hösttablåer för media och annonsörer. Det blev en smula sagt om själva fenomenet, dess något dalande betydelse, huruvida GW Perssons Backstrom skulle få premiär redan i höst eller tvingas vänta till våren som midseasonserie (min gissning på det senare visade sig stämma), lite Gotham (som jag är småpepp på får jag erkänna) och slutligen dabbade jag mig när jag inte hade koll på vad Katherine Heigls nya serie heter (State of affairs var svaret).
Hur som helst – bortsett från att jag kände mig en smula svamlig var det roligt att vara med och förhoppningsvis även någorlunda informativt för P3-lyssnarna.
Som kuriosa kan nämnas att min medverkan föregicks av småbarnssdribbel på slak lina. Jag hade meddelat att jag kunde vara med tidigast klockan 15.15 eftersom det är tiden då Johanna senast brukar vara hemma när hon tar den tidiga bussen från jobbet på Icehotel. Klockan 15.12 ringde programledaren Linnea Wikblad upp, och när jag frågade hur lång tid det var tills jag skulle vara med blev svaret 1.50 minuter. I samma stund såg jag genom vardagsrumsfönstret Johanna komma gående borta vid korsningen in mot vår gata. När hon klev in genom dörren återstod 15 sekunder tills låten som spelades var slut, så jag placerade utan pardon Ejda i hennes famn och sprang själv nedför trapporna till källaren och hann precis få in headsetet i öra och lur tills det var dags att bli påad.
Vill man lyssna så avsnittet inbäddat nedan. Jag dyker upp cirka 75 minuter in i programmet.
——
Och på tal om tv. Jag skrev om Parenthood på TVdags i dag.