En sak jag tyckte var negativ med Storytels läsplatta Storytel Reader när den kom 2018 var avsaknaden av möjlighet att fylla den med eget material – den var hundraprocentigt kopplad till ens Storytelabonnemang. Inför att den nya versionen av plattan skulle lanseras, hade jag hört glunkas om att det var på väg att ändras. Men eftersom det inte nämndes vid lanseringen förra månaden (de nya plattorna har först den här veckan börjat levereras ut), skrev jag inget om det då, det kunde ju bara ha varit ett ogrundat rykte.
Men i dag visade det sig ha stämt – via en notis i Storytel-appen uppmärksammades jag på att det nu går att ladda upp egna böcker i den. Och det visade sig på ett sätt vara bättre än jag anat – det gäller nämligen inte bara den nya plattan, utan även den gamla! För när jag startade min platta i dag ville den uppdatera systemet, och efter att detta gjorts hade en ny flik kallad Mina dokument dykt upp i menyraden, där e-böcker som man själv laddat in hamnar.
Det kräver inget krångel med sladd som kopplas till dator eller liknande, man surfar in på Storytels sajt, loggar in på sitt konto och väljer Min reader under menyn Mina sidor. Där är det bara att ladda upp filer, varefter de efter ett litet tag dyker upp i läsplattan.
Filerna laddas snabbt upp i Storytels moln. Testade dels med Hans Falladas ”Ensam i Berlin” som jag köpte hos Adlibris för ett antal år sedan, och dels min hemsnickrade e-boksversion av min roman ”Vi har redan sagt hej då”.
Det finns tyvärr ett par om och men: Det är enbart ePub-filer som kan laddas in, och därtill enbart sådana som inte har kopieringsskydd. Det gör att det inte fungerar med bibliotekslånade e-böcker eftersom de använder sig av Adobes DRM-lösning. Däremot går det utmärkt att ladda in e-böcker som köpts via Adlibris och Bokus, eftersom dessa inte är kopieringsskyddade utan bara vattenmärkta (jag har själv testat med Hans Falladas Ensam i Berlin som jag köpte som e-bok hos Adlibris för ett gäng år sedan, den laddades upp utan problem). Kravet på ePub innebär alltså också att det inte går att ladda in pdf-filer (vilket exempelvis Adlibris Letto-plattor klarar).
Precis som tidigare kräver Storytel Reader att man har ett aktivt abonnemang för att plattan ska fungera. Det gäller även detta material, man kommer inte åt dessa utan ett abonnemang.
Men med dessa om och men redovisade – helt klart ett steg i rätt riktning!
Kors i taket – nästan hälften av de titlar som nominerats till Augustpriset finns som ljudböcker! Varje år sedan 2017 har jag sammanställt hur det ser ut på ljudboksfronten, och så måste självklart ske även i år. 2017, 2018 och 2019 väntade jag ända fram till själva prisdagen för att summera (några böcker kan ju hinna läsas in under den dryga månad som förflyter mellan nomineringspresentation och prisgalan), men i år kan jag helt enkelt inte hålla mig, eftersom siffrorna är så remarkabla jämfört med tidigare år.
I klasserna för skönlitteratur och fackböcker finns åtta av tolv Augustnominerade inlästa som ljudböcker.
För kolla hur det ser ut år 2020 (böcker som även lästs in som ljud presenteras i fet stil).
Årets svenska skönlitterära bok:
• Minnestrådar av Carola Hansson, Albert Bonniers förlag
• Splendor av Stefan Lindberg, Albert Bonniers förlag
• Jag ser allt du gör av Annika Norlin, Weyler förlag (inläst av Olof Wretling)
• Samlade verk av Lydia Sandgren, Albert Bonniers förlag (inläst av Ludvig Josephson)
• Jordlöparens bok – om natur, konst och människor av Thomas Tidholm, Ordfront förlag
• Renegater av Klas Östergren, Polaris (inläst av författaren)
Årets svenska fackbok:
• Livets tunna väggar av Nina Burton, Albert Bonniers förlag (inläst av Irene Lindh)
• Familjen av Johanna Bäckström Lerneby, Mondial (inläst av Philomène Grandin)
• Herrarna satte oss hit – om tvångsförflyttningarna i Sverige av Elin Anna Labba, Norstedts (inläst av författaren)
• Längta hem, längta bort – en essä om litteratur på flykt av Kristoffer Leandoer, Natur & Kultur
• Trubbel – berättelsen om Olle Adolphson av Jan Malmborg, Albert Bonniers förlag (inläst av Magnus Roosmann)
• Sverigevänner – historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn av Arash Sanari, Volante (inläst av författaren)
Årets svenska barn- och ungdomsbok:
• Mitt bottenliv – av en ensam axolotl av Linda Bondestam, Berghs Förlag
• Kråkorna av Anders Fager & Peter Bergting, Natur & Kultur
• Billie, Korven och havet av Julia Hansson, Natur & Kultur
• Kom dagen, kom natten av Åsa Lind & Emma Virke, Lilla Piratförlaget
• Humlan Hanssons hemligheter av Kristina Sigunsdotter & Ester Eriksson, Natur & Kultur
• Alltid hejdå av Alma Thörn, Galago
Åtta av arton alltså. 2017 var siffran fyra av arton, 2018 tre och 2019 åter fyra. Det är alltså ett rejält skutt uppåt i år, och siffrorna blir än mer remarkabla – åtta av tolv – om man exkluderar barn- och ungdomsklassen, där ingen av titlarna i år finns som ljudbok. Självklart ska inte den klassen räknas bort, men det är ändå värt att notera att b&u alltid drar ner snittet – under de fyra år jag gjort den här sammanställningen har totalt en barn- och ungdomstitel dykt upp i ljudboksform – Comedy Queen av Jenny Jägerfeld år 2018. Vad det i sin tur beror på kan man diskutera länge och väl – det finns trots allt en ganska bred flora av barnböcker som läses in numera, men uppenbarligen inte den typ av titlar som nomineras till Augustpriset.
Vadan så många i de två vuxenklasserna i år då? Dels är det antagligen ett tecken på att det är relativt breda böcker som har nominerats i år, och då särskilt i fackboksklassen, där hela fem av sex titlar har lästs in, vilket är ett absolut rekord. Men det är antagligen också ett tecken på att fler böcker överlag läses in – produktionerna blir trots allt långsamt men stadigt billigare att förverkliga. Ser man till vilka som har gjort inläsningarna finns flera välrenommerade namn (Magnus Roosmann, Irene Lindh och Philomène Grandin är väl de i sammanhanget tre bredaste), men ingen av dem tillhör de … tja, säg tio mest efterfrågade inläsarna i Ljudbokssverige, så det torde inte röra sig om några överdrivet dyra produktioner i något av fallen. Det enda jag kan komma på som kan ha dragit iväg kostnadsmässigt är produktionerna av Lydia Sandgrens och Klas Östergrens böcker. Det är ju två rejäla tegelstenar som därmed också har resulterat i särdeles långa ljudböcker – Ludvig Josephons inläsning av Samlade verk är 28,5 timmar lång, och Östergrens egen inläsning av Renegater är hela 33,5.
Mitt eget ljudboksfacit bland dessa då? Jag växlade mellan att lyssna och läsa Elin Anna Labbas Herrarna satte oss hit när jag i februari recenserade den i Västerbottens-Kuriren (och siade om en vinst i fackboksklassen!) och i fallet med Lydia Sandgrens Samlade verk har jag likaså växlat mellan lyssning och läsning, men ännu bara hunnit ungefär halvvägs. Johanna Bäckström Lernebys Familjen har jag haft liggande i min bokhylla hos Storytel sedan den gavs ut, men inte hunnit ta mig an ännu. Samma öde har tyvärr drabbat Annika Norlins Jag ser allt du gör vilket grämer mig eftersom jag är ett extremt stort Norlin-fan när det kommer till hennes musik, lovar härmed rättning i ledet på den fronten inom kort.
Men summa summarum – kul att se (eller snarare höra) så många ljudböcker nominerade!
(Om någon ytterligare titel skulle hinna läsas in före prisutdelningen får jag krypa till korset och göra ett nytt inlägg, men jag tror faktiskt inte att så blir fallet)
I dag lättar Storytel på förlåten till sin nya version av läsplattan Storytel Reader. Plattan har inte gått att beställa sedan i somras i väntan på en ny variant, som nu alltså är här. Och den ser … *trumvirvel* … exakt ut som den gamla!
Nu är det ju på intet sätt något fel på utseendet på den nuvarande Storytel Reader (min utförliga recension återfinns här), men vän av ordning undrar ändå vart det ”hot and sexy” tog vägen som vd:n Jonas Tellander i fjol pratade om när han beskrev en kommande version av plattan. I ett längre resonemang (se mitt inlägg för att läsa hela) sa han då bland annat: ”Vi tror att vi är på väg mot en ny användarupplevelse som kan vara riktigt intressant, men vi behöver ta fram en ny läsplatta som folk vill köpa som är lika het och sexig som de produkter som vissa hårdvarutillverkare inom elektronik är riktigt bra på.”
Nya Storytel Reader. Het och sexig?
Fast det är klart, sexighet kan sitta på insidan, och det är väl det användarupplevelsen syftar på. Och vad är då nytt inuti denna platta? Den funktion som främst lyfts fram är bluetoothstöd – vilket absolut är efterlängtat. Storytel Reader har ju trots sitt egentliga fokus på e-böcker och traditionell läsning även en ljudboksfunktion, men i originalversionen av plattan krävdes att man kopplade Readern till hörlurar eller en extern högtalare via hörlurskontakten. Nu slipper man alltså sladdtrassel – och ja, det är lite sexigt!
Vidare ska batteritiden ha förbättrats och e-bläckskärmen ska ha uppdaterats för att göra det enkelt att ”växla mellan ett varmt och svalare bakgrundsljus och ställa in den ljusstyrka på skärmen som man föredrar och behöver”, enligt företagets pressmeddelande. Plattan laddas numera också via usb-c och inte mikro-usb som tidigare. Är usb-c sexigt? Hm, åtminstone i relation till mikro-usb, kan vi väl fastslå.
Okej, jag slutar tramsa om det där nu.
I samma pressmeddelande nämner Storytel att läsningen av e-böcker i deras tjänst har ökat med 60 procent under årets första månader jämfört med samma tidsperiod i fjol, vilket så klart är glädjande för oss som gillar att såväl läsa som lyssna (även fast sådana här ”vi ökar med si och så många procent”-uttalanden egentligen inte säger så mycket, när vi inte vet vilka de faktiska siffrorna bakom procenten är).
En intressant och lite talande detalj med tanke på vad Storytel i grunden är – en ljudboksplattform – är att den här 60-procentiga ökningen av e-boksläsningen har mätts i antal konsumerade timmar. Även pappersboksläsning mäts alltså i tid hos Storytel. Det skulle alltså rent teoretiskt kunna vara så att e-boksläsningen inte ökar i antal lästa böcker, utan röra sig om att människor börjat läsa långsammare. Nu tror jag absolut inte att så är fallet, men det är ändå ett lite lustigt sätt att presentera lässtatistik på, tycker jag.
Dessutom är det sådant som får mer kulturkonservativt lagda att gå i taket. Mm, jättefint att Storytel bidrar till att e-boksläsningen sakta tar fart, men de ser läsning som ”konsumtion” och mäter den i tid. Sådant får topplocket att flyga av på somliga.
Nog om denna detalj. Likt tidigare krävs ett aktivt Storytel-abonnemang för att Readern ska kunna användas, och priset för själva plattan ska enligt pressmeddelandet vara 999 kronor. Tittar man på den i dag uppdaterade Storytel Reader-sidan anges priset dock till 599 kronor. Faktum är att det ordinarie priset även tidigare var tusenlappen har jag för mig, men att den oftast i praktiken såldes betydligt billigare i olika kampanjer. De öppnar för beställningar i dag, men levererar ut dem först om en månad, verkar det som.
Hur som helst – jag ska försöka få hem en ny Storytel Reader så fort det är möjligt för test. Återkommer!
Storytel har publicerat sina topplistor för sommarens lyssning i deras tjänst. Så här ser det ut på vuxen- respektive barntopplistan. Snabbanalys under listorna!
Sofie Sarenbrant och IJustWantToBeCool toppar listorna hos Storytel i sommar.
Sommarens mest lyssnade vuxenböcker hos Storytel:
1. Mytomanen av Sofie Sarenbrant, inläsare Katarina Ewerlöf. Bookmark Förlag
2. Innan molnen kommer av Mari Jungstedt, inläsare Katarina Ewerlöf. Albert Bonniers förlag
3. Vingar av silver av Camilla Läckberg, inläsare Mirja Turestedt. Bokförlaget Forum
4. Där kräftorna sjunger av Delia Owens, inläsare Anna Maria Käll. Bokförlaget Forum
5. Sovsågott av Anders Roslund, inläsare Thomas Hanzon. Albert Bonniers förlag
6. Fruset guld av Rolf Börjlind och Cilla Börjlind, inläsare Nina Zanjani. Norstedts
7. Guldmakaren av Mats Ahlstedt, inläsare Katarina Ewerlöf. Bokfabriken
8. Goda grannar av Mattias Edvardsson, inläsare Magnus Roosmann, Lo Kauppi och Viktor Åkerblom. Bokförlaget Forum
9. Nattsångaren av Johanna Mo, inläsare Marie Richardson. Romanus & Selling
10. På fiendens mark av Lee Child, inläsare Magnus Roosmann. Norstedts
Sommarens mest lyssnade barnböcker hos Storytel:
1. Sommarjobbarna del 2 av IJustWantToBeCool, inläsare Emil Beer, Joel Adolphson och Victor Beer. Storytel Kids
2. Sommarjobbarna del 1 av IJustWantToBeCool, inläsare Emil Beer, Joel Adolphson och Victor Beer. Storytel Kids
3. Sommarjobbarna del 4 av IJustWantToBeCool, inläsare Emil Beer, Joel Adolphson och Victor Beer. Storytel Kids
4. Sommarjobbarna del 3 av IJustWantToBeCool, inläsare Emil Beer, Joel Adolphson och Victor Beer. Storytel Kids
5. Handbok för superhjältar del 5 – Försvunna av Agnes Våhlund och Elias Våhlund, inläsare Frida Hallgren. Raben & Sjögren
6. Prima Gelatos glassparadis – Magiska sagor 2 del 1 av Katarina Vittenlind, inläsare Michel Riddez. Storytel Kids
7. Nicke Nyfiken simmar av Margret och H A Rey, inläsare Michel Riddez. Raben & Sjögren
8. Rymdens parkeringsvakter del 1 av IJustWantToBeCool, inläsare Emil Beer, Joel Adolphson och Victor Beer. Storytel Kids
9. Rymdens parkeringsvakter del 4 av IJustWantToBeCool, inläsare Emil Beer, Joel Adolphson och Victor Beer. Storytel Kids
10. Kissboken av Pernilla Stalfelt, inläsare Reine Brynolfsson. Rabén & Sjögren
Idel välkända, säkra kort på vuxenlistan, som det brukar vara på sommaren, många av deckargiganterna släpper nytt på vårkanten för att ligga bra till i hängmattorna och på stranden. Mest intressant att notera ur branschsynpunkt är Bonniers starka ställning på vuxensidan även hos ärkekonkurrenten Storytel – sex av de tio titlarna har kommit ut på förlag inom Bonnierkoncernen och bara två på Storytelägda Norstedts, och därutöver har Bookmark och Bokfabriken varsin position. Nu ska man inte stirra sig blind på en enskild sommar, men att inte Storytelkoncernen har fler namn i den absoluta försäljningstoppen under årets mest intensiva lyssningsperiod måste svida en aning.
Av vuxentitlarna har jag själv lyssnat på Där kräftorna sjunger, Goda grannar och Nattsångaren. Triss i Bonniertitlar för mig, där ser man.
På barnlistan ser det dock betydligt ljusare ut för Storytel själva, de sopar hem alla tio platserna, det är bara Storytel Kids och Rabén & Sjögren för hela slanten, och jag gissar att Storytel håller hårt i den hysteriskt populära humortrion IJustWantToBeCool (en andra säsong av fjolårets succé Rymdens parkeringsvakter är redan utannonserad till senare i år). Att sju av tio titlar på barnlistan är Storytel Kids-produktioner som enbart finns hos Storytel och inte hos de konkurrerande tjänsterna är tveklöst viktigt i kampen om barnfamiljernas gunst.
Vilka av titlarna på barnlistan det lyssnats på här hemma? Alla IJustWantToBeCool-titlarna, och antagligen snart nya Handbok för superhjältar, Ejda ville läsa den i pappersform innan hon lyssnade på den, och vi lånade pappersutgåvan på bibblan i går när de öppnade efter perioden med sommarstängt.
Det publicerades också en topplista över de inläsare det lyssnats mest på i sommar totalt hos Storytel. Den såg ut som följer:
1. Katarina Ewerlöf
2. Gunilla Leining
3. Stefan Sauk
4. Anna Maria Käll
5. Magnus Roosmann
6. Marie Richardson
7. Tomas Bolme
8. Reine Brynolfsson
9. Mirja Turestedt
10. Julia Dufvenius
Här kan man notera att varken Gunilla Leining eller Stefan Sauk hade någon titel med på topp 10, men de har i kraft av de enorma mängder böcker de läst in totalt givna positioner högt på listan ändå.
Nu har den nya versionen av Adlibris läsplatta Letto kommit, vars framtida öde jag spekulerade kring i början av juni och som fick Adlibris att gå ut och säga att jodå, det kommer en ny platta innan månadens utgång.
Förseningen blev lite längre än så, men det är väl inte så konstigt i dessa coronatider. De nya plattorna är två till antalet, Letto Frontlight 3 och Letto Frontlight 3 HD, där den senare har en högre upplösning på skärmen – 300 dpi jämfört med 212 på standardmodellen (vilket är den upplösning de senaste modellerna även haft). I de tekniska specifikationerna anges dock båda dessa upplösningar som HD, vilket är lite förvirrande sett till namnen.
Jag har inte testat den nya plattan, och jag kommer inte att hinna göra det den närmaste tiden heller, men utifrån vad som går att läsa på deras sajt drar jag följande slutsatser (osett, som sagt!):
• Den nya versionen ser ut att vara snarlik Letto Frontlight 2 till utseende och form (mitt test här) bortsett att den saknar det inbyggda lock som den modellen kom med. Vikten skvallrar om detta också. Äldre versioner av Letton – och många andra dedikerade läsplattor – ligger runt 190 gram, men Letto Frontlight 2 med sitt silikonhölje och det integrerade locket hoppade upp ända till 315 gram. Letto Frontlight 3 väger ”bara” 240 gram, vilket låter ungefär som tvåan minus locket.
• Den är dyr! 1395 kronor för standardmodellen, och 1695 för HD-varianten. Vill man ha med lock så säljs detta nu separat för 299 kronor. Som jämförelse kostade Letto Frontlight 2 (med inbyggt lock) vid premiären 1295 kronor, men ska man ha en trea och vill kunna täcka skärmen får man punga ut med 1694 kronor för grundmodellen, och 1994 för den med högre skärmupplösning. Det är saftigt för en sådan här produkt, tycker jag, mer om det längre ner.
• Förbättringarna ska handla om – och nu plockar jag från produktbeskrivningen – ett nytt ergonomiskt gränssnitt, ny kraftfullare processor, större lagringskapacitet, tjugo nivåer på ljusinställningen och fler språk att välja på i själva systemet än tidigare. Motiverar detta en prishöjning? Jag är tveksam.
• Jag kan inte låta bli att tycka till om själva språket i produktpresentationen, som känns maskinöversatt och skulle mått bra av lite mänsklig redaktörskärlek. ”Veckor med autonomi, exceptionell lagringskapacitet och läsning utan reflektion” står det på ett ställe. Visst, jag anar att det handlar om att skärmen inte blänker i solljus, men läsning utan reflektion ger andra associationer. Likaså utlovas ”en ny generation läslampa för optimal läskomfort” vilket får mig att tro att den kommer med någon form av pannlampa man ska sätta på sig vid läsning i mörkret (dock handlar det väl om att det inbyggda frontligtsystemet är bättre än tidigare) och i ljussammanhanget pratas också om ”idealisk uppspelningskvalitet med modulbelysning”. I ett litteratur-Sverige skakat av ljudbokens utbredning bör man akta sig extra mycket för att skriva uppspelningskvalitet när man syftar på ljus (bortsett från att det rent generellt låter helt galet), jag började direkt fundera på om det var så att nya Letton hade kapacitet för att spela upp ljudböcker när jag nådde det där ordet.
• Och detta med ljudböcker är faktiskt min sista punkt: För här har vi alltså en ny e-boksläsare som kostar köparen minst 1395 kronor, och till skillnad från de konkurrenter den möter på marknaden i dag, kan den inte spela upp ljudböcker. Jag vet att det inte är en läsplattas egentliga syfte, men nu är situationen som den är i litteraturvärlden, och Storytels egna läsplatta Storytel Reader har kapacitet för både e-bok och ljud, och det har även Amazons läsplatta Kindle (den har även stöd för trådlös bluetoothuppspelning av ljudböcker, vilket inte Storytels platta har). Och nu är faktiskt Amazon efter ett drygt decenniums spekulerande på väg in i Sverige på riktigt. Om de då börjar sälja Kindleplattor med svenska menyer och svenskt e-boksutbud, så är det intressant att notera att deras grundplatta kostar 78 euro på Amazons tyska sajt, vilket i rådande stund är 792 svenska kronor. Storytel Reader (som man dock måste ha ett Storytel-abonnemang för att använda) har under de två år den existerat nästan alltid sålts i kampanjer där man får flera gratismånader hos Storytel på köpet, vilket gjort att den faktiska kostnaden för plattan blivit 500-600 kronor eller lägre (grundpriset utan kampanjer är 999 kronor). Just nu ser jag att Storytel Reader är listad som tillfälligt slutsåld och att de inväntar nya, ska bli spännande att se om det är samma modell eller den i fjol utlovade ”sexiga” uppdateringen. Oavsett vad – Letto Frontlight 3 erbjuder inget på detta område, till ett pris som är rejält högre. Känns inte som den bästa kombinationen, och jag är tveksam till om de förbättringar som de själva listar verkligen är vad användarna efterfrågar.
Men som sagt – allt ovan är skrivet i morgonhast utan att jag haft denna platta i min hand. Osvuret är bäst, gränssnittet och det nya ljussystemet kanske vänder upp och ner på min värld.
Sedan några veckor tillbaka finns de två första böckerna i min Virus-serie tillgängliga på engelska hos Storytel såväl som ljudbok som e-bok. Inläsningen är gjord av den irländska skådespelerskan Michelle Fox, i översättning av Anna Holmwood. Michelle Fox är känd från bland annat BBC-serierna A Very British Scandal och Overshadowed och gör en i mitt tycke superb och mycket medryckande inläsning där frenesin, hopplösheten och dramat fångas på pricken (yep – I’ve listened to them back to back).
Virus: Stockholm som den engelska utgåvan heter finns tillgänglig på alla Storytels marknader, och är väl delvis gjord för att sprida viruset även till de Storytelländer som inte har gjort lokala översättningar, men vilka kan man annars tipsa om de här böckerna för specifikt, här i Sverige?
Jag ser framför mig en utländsk person boende här som är partner till en svensk Storytellyssnare och som kanske själv inte varit så intresserad av Storytel tidigare, eftersom fokus trots allt ligger på svenskspråkig litteratur i tjänsten (även om det engelskspråkiga utbudet icke är att spotta på, tycker jag). En sådan person – som inte känner sig tillräckligt hemma i svenskan för att lyssna på svenskspråkiga ljudböcker – är som klippt och skuren för det här.
Så till er som känner er träffade av den snäva målgruppsbeskrivningen – och ni andra som tycker att det verkar intressant och som kanske kan tänka lite längre än jag gällande målgrupp – tipsa, lyssna eller läs!
Virus: Stockholm är inte den enda Storytel Original-serien som översatts till engelska på det här sättet, av de svenska utgivningarna finns även Black Star av Jesper och Joakim Ersgård, och från den danska marknaden finns The Academy av Eva Maria Fredensborg och The Return av Lone Theils, som båda har getts ut i svenska översättningar tidigare, samt den nederländska serien Julia Menken av Chantal van Mierlo, som inte finns översatt till svenska men som blivit väldigt populär hos Storytel i Nederländerna och gjorts i tre delar. Virus är dock den enda där de översatt de två första delarna och inte bara den första, vilket väl antagligen beror på att den med sina sju delar är så sabla mycket längre än andra Original-serier, man skulle få en sådan liten del av den totala historien om bara ettan översattes.
Själv håller jag så klart tummarna för att även fortsättningen översätts. Virus 1-2 kan sägas utgöra första akten i en treaktare, med del 3-4 som akt två och 5-7 som avslutande akt tre. Och inte bara jag hoppas för den delen, jag chattade lite med Michelle Fox häromveckan, och utöver att be om ursäkt för att hon antagligen slaktade en del svenska platsnamn (hm, jo, kanske lite …) uttryckte hon en önskan om att veta hur i hela friden det skulle gå för mina hjältar (både bra och dåligt, är väl det mycket korta svaret).
Det blev ju lite cirkus förra veckan när Storytel publicerade de första delarna av Storytel Original-serierna Virus, 1986 och Gäddsimmerskan hos de konkurrerande ljudbokstjänsterna Bookbeat och Nextory.
Först verkade allt frid och fröjd och böckerna låg uppe några dagar utan att någon noterade det, sedan uppmärksammade jag det hela i ett blogginlägg och därefter skrev branschsajten Boktugg en artikel. Då drog snart Bookbeat öronen åt sig och därefter även Nextory, efter att de hade lyssnat på vad som egentligen sades i slutet av böckerna och funnit att de innehöll kanske inte helt … ja, subtil reklam för ärkekonkurrenten Storytel.
Nu ser jag att Storytel har publicerat nya versioner av boktrion, där den avslutande, reklamiga meningen klippts bort (och som på ett rätt ogenerat sätt hänvisade till Storytel ifall man ville lyssna på fortsättningarna). Bookbeat verkar ha accepterat de nya versionerna och publicerat dem, men de har inte dykt upp hos Nextory ännu. De finns heller inte som e-böcker hos Bookbeat (vilket de gjorde förra vändan). Kanske ska man tolka detta som att det är en pågående publicering, och att såväl e-böcker som Nextory kommer att lösa sig i sinom tid. Hade ju varit fint.
Får dessutom ta och korrigera mig gällande en detalj i mitt förra inlägg, gällande att Bookbeat inte skulle ha en betygsfunktion. Det har de ju visst! Däremot ser man inte, vilket man gör hos Storytel och Nextory, hur många satta betyg som det visade snittet baserar sig på.
Så är du Bookbeatanvändare och sugen på att testa Virus – skynda in och lyssna (vem vet hur länge den får ligga kvar).
I dag är det Virus-dagen, kom jag just på! Datumet stämmer inte (det gör det dock 2022 igen om jag tänkt rätt) men tisdagen efter midsommarhelgen är den dag då berättelsen i Virus tar sin explosiva början och civilisationen brakar ihop i en pandemi olik någon annan som världen skådat, tack och lov.
Rent faktiskt tar handlingen sin början tisdag 28 juni 2016. Datumet nämns dock aldrig i berättelsen, däremot att det är tisdag morgon efter midsommar när allt faller samman runt Amanda, Iris, Sigrid och Dano. Tanken var ursprungligen att första säsongen skulle ges ut på exakt det datumet, men det hanns tyvärr inte riktigt med. Först två veckor senare, tisdag 12 juli 2016, publicerades den. Det har alltid grämt mig en aning, jag gillar synkronisering.
Hittills har Virus givits ut på sju språk – finska, turkiska, arabiska, spanska, italienska och ryska (plus svenska då). Snart kommer också det åttonde, när de två första böckerna även ges ut på engelska (men nej, det betyder mig veterligen inte att Storytel är på väg att lansera i USA eller Storbritannien, tyvärr). Nästa år kommer även spinofferna Virus: Amsterdam samt Virus: Pune, där en nederländsk respektive indisk författare gör helt egna Virus-tolkningar med mig som någon sorts kreativ showrunner.
Nåväl, nog med självskryt. Happy Virus-dag på er. Tänk vad fint det hade varit om det här med pandemier förblivit fiktion.
Som tidigare nämnt pratade jag ljudbokens framfart och framtid i går med Anders Teglund från Teg Publishing, i ett samtal som sändes live via Facebook hos Förvaltningen för kulturutveckling i Västra Götalands-regionen. Samtalet går utmärkt att se även i efterhand, jag bäddar in det här nedan.
Trots att vi babblade på i tio minuter längre än de planerade fyrtiofem, tror jag vi bara hann med ungefär hälften av de punkter vi hade förberett, tiden rann verkligen iväg. Hade varit otroligt skoj att arrangera något liknande igen, där inte tiden satte stopp. Ska fundera lite över det.
Hur som helst, alla som är intresserade av ljudboksmarknaden och mina tankar kring vad som särskiljer den från den ”vanliga” bokmarknaden kan förhoppningsvis hitta något av intresse här. Men som sagt, det finns mer att säga. Vi snackar därtill en hel del om Virus, det är med avstamp i den som samtalet tar sin början.
Jag gavs privilegiet att få ljudbokstipsa i Storytels app i samband med utgivningen av Virus 7. Här kommer de tio tipsen i bloggeen också.
———
Jag har levt med ljudböcker i mina öron sedan 2008. Att försöka summera det i några utvalda titlar känns omöjligt, så i mina tips här nedan har jag försökt plocka några russin ur kakan, böcker som enligt min mening på olika sätt fungerar särskilt bra i ljudboksformatet. När jag ser min lista märker jag också att jag kanske något har färgats av mitt liv i nordligaste Sverige (jag bor i Vittangi öster om Kiruna sedan ett antal år) när jag gjort mina val. Men vi präglas ju alla av vår omgivning, eller hur?
Herrarna satte oss hit – Elin Anna Labba
Hjärtskärande sorglig och samtidigt lättfattlig och intresseväckande skildring av statens tvångsförflyttning av samer i 1920-talets Sverige. Författaren Elin Anna Labbas egen inläsning är stillsamt vemodig men bär en outtalad vrede inom sig, och skänker ett extra lyft åt bland annat de samiska jojkar som återges i boken. En av årets hittills viktigaste svenska fackböcker.
En osynlig – Pontus Ljunghill
Pontus Ljunghills hittills två deckare om 1920-talets Stockholm och polismannen John Stierna är oerhört stämningsfyllda och fina, och melankolin som finns i Reine Brynolfssons röst passar de här skildringarna ypperligt. En osynlig kom 2011 och uppföljaren Lykttändaren 2016. Det är hög tid för en tredje del!
Marken – David Väyrynen
Nordligaste Sverige har alltid rymt ett myller av berättelser, men på senare år har de stigit fram i rampljuset på ett nytt sätt. David Väyrynens Marken har på kort tid kommit att bli något av en bibel för malmfältsregionen, ett spretande men samtidigt knivskarpt diktverk. Har man sett Väyrynen framföra delar ur Marken live glömmer man det aldrig, men även hans egen inläsning av ljudboken sätter djupa avtryck.
Norra Latin – Sara Bergmark Elfgren
Ibland tycker jag att klassificeringen ”unga vuxna” står i vägen för riktigt bra böcker. Sara Bergmark Elfgren har skrivit flera ypperliga berättelser i det här gränslandet dels på egen hand, och dels i samarbete med Mats Strandberg. Norra Latin är en bok som även ”riktigt vuxna” bör ta sig an, en fin skildring om att bli vuxen och därtill en spännande spökhistoria. Inläsningen av Nina Zanjani är av högsta klass, och det glädjer mig att hon på sistone blivit en allt mer anlitad ljudboksinläsare.
En helt vanlig familj – Mattias Edvardsson
Mattias Edvardssons roman En helt vanlig familj är dels en väldigt spännande historia, men det är också en i Sverige relativt ovanlig ljudbok, då den rymmer tre inläsare i form av Magnus Roosmann, Rebecka Hemse och Johanna Lazcano. Flera röster är annars något som brukar vara vanligare på den engelskspråkiga marknaden, delvis säkert av kostnadsskäl, men också för att den svenska ljudbokspubliken – trots att den ligger så långt framme och är så stor – verkar vara rätt konservativ. Edvardssons romaner med flera tydliga berättarperspektiv passar dock utmärkt att avnjutas med flera inläsare, och han ska använda samma grepp i den kommande Goda grannar.
Träskkungens dotter – Karen Dionne
Oerhört spännande thriller som bär vissa likheter med Tara Westovers Allt jag fått lära mig, men till skillnad från Westovers verk är Dionnes bok ren fiktion, inspirerad av HC Andersens saga Dykungens dotter. Därtill vasst inläst av Philomène Grandin, som även läst in de senare delarna i min Virus-serie.
Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö – Håkan Nesser
Jag är svag för bra författarinläsningar, och Håkan Nesser tillhör dem som gör det bäst. Tyvärr har han slutat läsa in sina egna alster (och jag kan inte för mitt liv begripa varför), men inläsningen av den moderna klassikern Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö är en av hans bästa.
Hotet – Mats Söderlund
Ännu en ”unga vuxna”-bok, men jösses vilken ambitiös sådan. Hotet är första delen i Mats Söderlunds Ättlingarna-trilogi (sista delen har precis kommit ut), och det är en klimatdystopi med vissa fantasyinslag där centrum för handlingen är norra Västerbotten men där hela världen och storpolitiken snart gör sitt intrång. Spännande, välresearchat och otäckt om en framtid där klimatförändringarna blivit akuta och färskvatten en global bristvara värd att döda för. Lo Kauppi som läst in fångar dialekterna och kärvheten som ämnet kräver på ett ypperligt sätt (säger jag helt opartiskt, hon har ju även läst in min bok Nära gränsen).
Bakvatten – Maria Broberg
En väldigt stilsäker och fin romandebut från tidigare i våras, som gavs ut som ljudbok så sent som för en vecka sedan. En drabbande historia från Västerbottens inland som fungerar oväntat bra även i ljudformatet, trots en rätt komplicerad uppbyggnad med en berättelse som inte räds att ideligen hoppa fram och tillbaka i tiden. Likt författaren Maria Broberg är inläsaren Elias Dahlgren debutant, och han gör det med den äran. Bara att hoppas på fler uppdrag för honom.
Redovisningsavdelning Marviken – Lars Wilderäng
Trots att jag skrivit en lång nutidsdystopisk ljudboksserie brukar jag inte lyssna på eller läsa särskilt mycket böcker inom genrer som postapokalyps, sci-fi eller dystopi, utan har mer funnit min inspiration till Virus inom filmens och tv-seriernas värld. Men Lars Wilderängs böcker har jag alltid lyssnat på med stor behållning (även om jag kan tycka att han blir lite väl ”möp:ig” ibland, men han har dragit ner på militärinslagen i senare böcker). Hans nya bok Redovisningsavdelning Marviken är när jag skriver dessa tips ännu inte utgiven, men jag är extremt peppad på den, kontrafaktisk svensk nutids- och stormaktshistoria förpackad i agentromanskrud tycker jag låter riktigt coolt. Inläsaren Niklas Engdahl har gjort ett bra jobb med flera av Wilderängs tidigare böcker, och är säkerligen stabil här också.
En av de roligaste sakerna kring Virus just nu är att min ljudboksserie har gått och blivit musik! Musikern som skapat verket heter Emil Fredenmark, han kontaktade mig första gången i december 2018 och berättade att han var ett stort Virus-fan och hade börjat komponera musikstycken inspirerade av rollfigurerna och handlingen i serien. Vi hade lite kontakt från och till under 2019 i takt med att hans demoversioner växte ut till färdiga verk, och sent i höstas föreslog jag att han borde publicera musiken om han hade möjlighet, vilket det visade sig att han hade. Under vintermånaderna har han därför jobbat hårt med att mastra slutliga versioner av de spår han gillade bäst (det finns fler låtar än de sju som skivan innehåller, tror att jag har runt tolv spår som demos i mitt eget musikbibliotek).
Min ringa insats har varit att föreslå låtordning och bolla titlar på verken utifrån de scener i handlingen Emil sett framför sig när han komponerat och känslorna de framkallat. Storytel bistod sedan med omslaget, men musiken är helt hans egen skapelse.
Min egen favorit bland spåren är antagligen fjärdelåten We’re losing her eftersom den bygger på en mycket intensiv, utdragen och tung scen i Virus 3, som jag minns som väldigt jobbig att skriva och som han har lyckats fånga väldigt väl. Och det är inte bara jag som gillar låtarna, fick mejl från en vän i går som skrev att hon – citat: ÄLSKAR Emils musik! Den fångar stämningen i Virus på pricken! Fick ångestpåslag direkt vid första låten och håller med om att spår 4 är favoriten!
Kunde inte ha sagt det bättre själv. Här är albumet hos Spotify, och här hos Apple Music.
Så blev det äntligen dags. Efter totalt 3,78 miljoner skrivna tecken och 75 timmar och 44 minuter ljudbok sätter jag i dag punkt för Virus-sagan. Virus 7 ligger sedan ett antal timmar ute i Storytel-appen, och kan såväl avnjutas i Philomène Grandins inläsning eller läsas som e-bok i appen. Gör det, vetja!
Det har varit resa, sannerligen, och lär fortsätta att vara det ett tag framöver, för även om jag satt punkt för själva storyn, så lever konceptet vidare på olika sätt. Det nämndes ju i pressmeddelandet som gick ut i går om de nederländska respektive indiska spinoff-serierna Virus: Amsterdam och Virus: Mumbai, och de kan komma att följas av några ytterligare. Jag ska återkomma till att skriva lite mer om spinofferna så fort jag hinner. Det finns även lite andra Virus-relaterade saker jag ska berätta om vad det lider.
Men i dag kan jag väl unna mig att bara njuta av att hela seriesviten nu faktiskt är ute. Känns väldigt fint.
Förseningen blev lite längre än så, men det är väl inte så konstigt i dessa coronatider. De nya plattorna är två till antalet, 
Det har varit resa, sannerligen, och lär fortsätta att vara det ett tag framöver, för även om jag satt punkt för själva storyn, så lever konceptet vidare på olika sätt. Det nämndes ju i pressmeddelandet