Författare och skribent
Vi fick uppåt en decimeter snö i dag, jag kunde dra barnen på kälke till dagis i morse för första gången på tre-fyra veckor. Visst, det smälte en del under dagen och när vi skulle hem fick jag sicksacka mellan snöfläckarna för att inte skrapa i asfalten, men det var ändå ett rejält avbräck i kampen om våren.
Det här med vinter. Det börjar kännas gjort.
Det är livat här nu, vi hade sju-åtta grader varmt i dag och nu rasar snö från grannskapets tak mest hela tiden. Tunga rasslanden följt av dova dunsar och en stilla bön om att ingen befann sig under.
Vi har rasskydd på den sida av hustaket som vetter mot gården, men på husets framsida där det är (om vintern helt oanvänd) gräsmatta brakade all vinterns snö ner med ett dån vid tretiden på eftermiddagen.
Ååh, jag vill att det ska bli vinter! utbrast Tage i morse när han klev ut på gården när vi skulle gå till dagis.
Nu ska man kanske inte ta honom allt för mycket på orden, så sent som förra veckan suckade han över att sommaren är så kort här och vintern så lång, men för att använda en sliten Game of Thrones-klyscha – winter is coming, och det betydligt kvickare än i Westeros.
I helgen är det ett år sedan det tidiga och mycket ymniga snöfallet som resulterade i ett rikstäckande nyhetsinslag från vår gård, en del av våra björkar har redan tappat nästan alla sina löv och i morse gick jag ut och ställde timern i garaget så att ljusslingan jag har fäst under uthustaket går igång och lyser under kvällstimmarna, det blir så fasligt mörkt på gården efter kvällningen nu.
Högsommarmässigt var det här onekligen den sämsta sedan vi flyttade hit, vår väderstations toppnotering sommaren 2015 blev 23,9 grader, och jag tror inte att vi nådde över 20 mer än 6-7 dagar totalt. De senaste två årens värmeböljor i juli med temperaturer på över 30 grader kändes väldigt avlägsna. Vi har ännu inte haft någon minusgradsnatt – 0,5 grader plus gick det ned till någon natt förra veckan, men oroa er inte, det kommer.
Ejda verkar för den delen också längta efter bistrare tider, de senaste gångerna vi varit i stugan har hon gått bort till pulkorna som står uppställda mot förrådsväggen, ställt ner den ena i lingonriset, satt sig i den och vrålat Jag vill åka!
Snart mina barn. Snart.
… vit.
Snön har varit rätt måttlig hittills i vinter, det har varit vitt på marken i några veckor men inte särskilt mycket mer än så. Men i dag ryktas det om snöfall uppåt tio centimeter, så kanske får jag ta mig an årets första snöskottning framåt kvällen.
——
Det här är del 11/30 i Lisa Bjärbos novemberutmaning.
Det är väl inte direkt det jag skulle kalla sommarväder här om en så säger.
Men vi är i alla fall bättre lottade än de boende inne i Kiruna, där det snöade ymnigt i går kväll och ett lätt snötäcke lade sig över staden. Jag låter därför Tora Lindberg, föreståndare för fina Kiruna Bokhandel, stå för årets midsommarhälsning:
Sju månader och fyra dagar efter att den första snön föll smälte den sista snöhögen bort på vår gård i dag. Det krävdes en tillfällig värmebölja med t-shirtväder för att det skulle ske. Jag tog en bild på den sorgliga tingesten under dess sista levnadstimmar.
Då återstår med andra ord fem månader tills det börjar snöa igen.
En av de saker som gör att man känner sig en smula … tja, off the grid när man bor här uppe är vädret vid just den här årstiden. När det i Sveriges nedersta tredjedel – det vill säga den tredjedel som i det nationella medvetandet tenderar att oftast få representera hela landet – talas om försommarvärme, t-shirtväder och närmast blommande rabatter, tittar jag ut genom fönstret och ser att ja det fortfarande ligger mer än en halvmeter snö på gården. Visst, vägarna är sedan någon vecka snö- och isfria och det töar friskt om dagarna men om nätterna kryper termostaten ännu ner en försvarlig bit under nollstrecket.
Det är egentligen inte så att jag tycker att det är orättvist att det prunkar i söder, snarare att det framstår som overkligt.
Det blev som vi fruktade. Magsjukan hos barnvakterna satte stopp för Norgedygnet. Kanske kan vi bara skjuta upp det någon dag, vi får se hur magtrakterna utvecklar sig.
Det föll en halvdecimeter snö under natten. Det är redan plusgrader igen så det tunna nyvita täcke som nu ligger över den grådaskiga smältsnön är väl borta innan dagen är över, men det var vackert utanför diskbänksfönstret när jag klev upp och gjorde välling i morse.
Gabriel Garcia Márquez var nog den första nobelpristagare jag läste med stor behållning. Hans ”Hundra år av ensamhet” berörde mig så mycket att den inspirerade mig all läsa en tiopoängskurs om Latinamerika hösten 1998, jag var andre kurator på nationen samtidigt och hade egentligen inte tid att plugga men smet ändå iväg ett par timmar varje måndagseftermiddag under första halvan av terminen för att markera närvaro på de obligatoriska seminarierna. Jag fick bara ett G på kursen, men jag tog poängen. Tack för den pushen, Garcia Márquez.
Vi återvände norrut i dag.
Att lämna den relativt långt komna våren i Stockholm och mötas av snöskottning på vår uppfart i Vittangi kändes … så där. Nu var det visserligen inte på grund av snöfall utan varmt väder och snösmältning vilket gjort uppfarten, som är en sådan i ordets rätta bemärkelse då den går resolut uppåt, fullständigt ofarbar. Snömodd galore, och på tredje försöket med maximal sats lyckades vi komma halvvägs upp, vilket fick räcka för stunden tills jag hunnit ut för att ta hand om det värsta med skyffeln. Morgondagen lär dock kräva en rejäl skottning för att jag ska slippa skämmas för grannarna.
Det var en fin Stockholmsvistelse. Intensiv men definitivt fin.
Jag har hört rykten om att det inte finns någon snö att uppbringa i stora delar av Sverige denna jul. Eftersom jag själv inte varit söder om polcirkeln sedan slutet av oktober (då det redan var full vinter här) har jag svårt att relatera till det.
Hur som helst. Jag satt och lajade lite med ett nystartat Videofymekonto tidigare i dag, och gjorde den här totalt anspråkslösa filmen som visar lite av lördagens snöskottningsbestyr.
Håll till godo nere i den gröna södern.
En grej jag glömde i gårdagens långa inlägg – snöskottningen.
Jag har dubbla känslor kring den. Dagar när det inte finns någon direkt stress, som i förmiddags när Tage var hos sin mommo och Ejda bestämde sig för att sova bort halva dagen, kan jag tycka att det är rätt skönt att gå ut och skotta. Tre grader kallt, en ljudbok i öronen, snöplogen, skyffeln och jag.
Men okej, att nattens ymniga snöfall som resulterade i en dryg decimeter nysnö skulle ta två timmar att få bort från uppfart och gårdsplan var väl lite snömys i överkant.
Det är en smula mycket just nu. Mycket förflyttningar riket runt, mycket barn med mycket snor, mycket jobb, mycket snö (om än en smula tö i början av veckan) och jag är stundtals rätt ofta relativt konstant mycket trött.
Jag har dock hopp om livet. Närmast ser jag fram emot att jag ska vara med i nästa veckas program av ”Nya vågen” i P1. Tune in klockan 14.03.