Etikett: skriva

20 342

Jag har verkligen haft svårt att få upp farten under skrivandet av den här säsongen av Smittad. I dag, hjälpt av att arbetsdagen kunde inledas klockan 06.40 då jag satte mig på tidiga bussen mot Kiruna och genast började skriva och sedan höll på ändå fram till nu klockan 22.10 endast med avbrott för lunch (plus promenad), middag och 45 minuters tittande på Lilla Aktuellt med barnen (vi hade missat hela veckans avsnitt och kollade ikapp på SVT Play) lyckades jag för första gången den här säsongen nå upp i över 20 000 tecken nedplitade på en dag, närmare bestämt landade teckenräknaren på 20 342.

Japp, författande är en materialsport. Eller kanske snarare en sifferexercis.

Bättre sent än aldrig, antar jag. Får jag nu bara till en bra skrivarhelg kan jag kanske nå målet att vara klar med råmanuset före denna veckas utgång.

Kanske.

2 000 tecken kort

Första augusti, första dagisdagen, första arbetsdagen. Jag hade satt upp som mål att jag skulle nå 10000 tecken på Virus andra säsong denna premiärdag, men jag landade på 8000, vilket ändå får betraktas som godkänt. Men eftersom jag kallt räknar med att behöva skriva 50000 tecken per vecka för att hinna bli färdig i tid, och aldrig har varit mycket för att skriva på helgerna, får jag se till att nå det där 10000-strecket om vardagarna i fortsättningen.

1 100 tecken senare

Jag menar inte att det ska ses som ett nyårslöfte, jag tror jag skippar sådana i år, men om jag ska ha någon chans att få boken så som den är tänkt klar i år, måste jag skriva i runda slängar 1000 tecken per dag. Därför skrev jag i dag, på samma telefon som jag skriver de här raderna, i soffan hos mina svärföräldrar samtidigt som Ejda satt bredvid och försökte övertyga mig om att bygga Lego med henne i stället, ungefär 1 100 tecken.

Det är mycket möjligt att de något ogynnsamma förhållandena leder till att jag skriver om varje tecken i morgon, men hey, jag håller i alla fall det krävda medeltempot så här långt kommen in på det nya året. En så bra start som någon.

30. Kom ihåg

Kom ihåg nu Daniel: Bara för att hela november nu har gått och du har fullföljt bloggutmaningen så betyder inte det att du behöver sluta blogga dagligen och återfalla i den halvslumrande tillvaro bloggen framlevt sitt liv på sistone. Snarare kan du ju bestämma dig för att hålla i det dagliga bloggandet året ut, och skriva om saker som ligger närmare den ursprungliga tanken för den här bloggen i stället för att skriva om innehållet i ditt kylskåp. Okej?

Okej.

——

Det här är del 30/30 i Lisa Bjärbos novemberutmaning.

Löfte #1 – Skriva romanen

Nytt år. Jag har två nyårslöften, varav jag presenterar det första i dag:

• Skriva romanjäveln.

Inga fler ursäkter. Skriver jag i medel 1300 tecken per dag hinner jag klart innan året är slut, och boken kan då förhoppningsvis ges ut nästa år, vilket skulle betyda att jag håller min femårstakt mellan mina romaner. Eftersom symmetri är något jag uppskattar måste det bli så.

Och två dagar in på året har jag hittills hållit schemat med råge, 3500 tecken skrivna. Bara 363 kvar att vara disciplinerad på.

En dag i stan

20130530-145934.jpg

Tog morgonbussen in till Kiruna och hängde på låset när Café Safari öppnade vid klockan åtta. Från mitt bord kunde jag se snön på fjälltopparna i norr, en underlig känsla när värmen lagt sig som ett lock över regionen, 28 grader hemma i Vittangi i dag enligt Johanna. Följaktligen har jag nu köpt med mig en liten plaskpool hem åt barnen.

Ägnade ett par av timmarna åt början på en text jag gått och värpt inför hela vintern och våren. Om slutresultatet blir som jag ser det framför mig i mitt huvud kan nog texten bli rätt läsvärd. Återstår att se om det finns något forum att publicera den i bara.

Nu buss hem genom hettan igen.

Sövande litteratur

Det här med att skriva tusen tecken per dag går ju en smula sisådär, milt sagt.

Men skam den som ger sig. Min nya grej är att försöka skriva åtminstone några hundra tecken på ipaden eller iphonen när jag ligger i sängen och annars skulle ha läst några sidor i boken jag för tillfället somnar i. För att åtminstone i någon mån hålla kontakt med texten och berättelsen.

Men två kvällar in börjar jag inse den nya strategins brister. För det är ju som sagt så, att jag ytterst sällan orkar läsa mer än tre, möjligen fyra sidor per kväll innan jag slocknar av utmattning. Det finns en uppenbar risk att det inte är i det sinnestillståndet den stora litteraturen skapas.

Drömmen om disciplin

Egentligen är det bedrövligt.

Båda de romaner jag skrivit är cirka 340 000 tecken långa. Det var inget jag planerat i förväg, det bara slumpade sig så att de blev nästan på pricken lika långa.

340 000 tecken är mindre än 1 000 tecken per dag, om man skriver under ett års tid. Det är så nära ingenting man kan komma. Och ändå tog det mig en herrans massa år att få ur mig först ”Dannyboy & kärleken” och sedan minst lika lång tid med ”Vi har redan sagt hej då”. Mellan ettan och tvåan tog det mig fem år mellan utgivningarna, utslaget blir det 200 tecken per dag under det där halva decenniet. Nu är det visserligen inte helt med sanningen överensstämmande eftersom jag hann kassera en tredjedels roman också, men ändå. Några ynka hundra tecken per dag.

Det gör mig frustrerad att jag är sådan här. Att jag inte har mer disciplin än att det tar mig år på år på år att få ur mig något vettigt. Och det som gör mig ännu mer frustrerad är att min nästa roman är tänkt att bli längre, det kommer aldrig att gå att hinna berätta den historia jag tänkt mig på 340 000 tecken, jag kommer att behöva 500 000, kanske mer.

Och det innebär eoner av tid. Eoner som jag inte vet vart jag ska finna dem, förutom långt fram i en diffus framtid, som fallet blev med ettan och tvåan.

Eller ja. Jag skulle ju kunna skaffa mig disciplin också. Det är ett alternativ. Men det är något jag sagt så många gånger, skrivit här i spalterna så ofta, och fortfarande har det inte blivit verklighet.

Argh.

——

Fotnot: Texten ovan är 1 477 tecken.