Den här sjukstugan alltså. Ujuj. Tage verkar dock sakteliga börja repa sig, vilket har både goda och negativa sidor. Exempelvis sov han tolv timmar nonstop i natt av total feberutmattning, vilket hade varit en dröm för urlakade föräldrar i vanliga fall. I natt låg jag dock vid hans sida och skakade av frossbrytningar mellan klockan ett och fem trots dubbla täcken, långkalsonger, tjockstrumpor och tröja. Johanna ”låg” samtidigt hängd över soffan nere i vardagsrummet hela natten, vilket visade sig vara enda ställningen som åtminstone hjälpligt lättade hennes molande ryggvärk. Hon sov därmed inte alls.
——
Vi trotsade dock sjukan och åkte in till Kiruna för ett ultraljud på förmiddagen. Baby E mådde mycket bra. Fint!