Fin text hos Fredrik i dag om det perfekta surfmyset, något som det blir alldeles för lite av i dessa smartphonetider, för jo, en riktig surfmyssession kräver datorer, inte surfplattor eller mobiler. Fredrik exemplifierar med tre bilder från mitt och Johannas besök hos honom när han bodde i San Francisco 2009, kanske peak surfmys för oss alla, Fredrik surfade så hårt på sin Macbook att den gick sönder (det kan ha varit ett utspillt glas Diet Coke involverat också) och han tvingades införskaffa en mini-PC på Walmart, något jag uppmärksammade i ett med tiden smått legendariskt videoklipp, vars epilog jag fortfarande skrattar så jag gråter av:
Jag noterar för övrigt att jag på en av bilderna hos Fredrik – som rent juridiskt torde vara min eftersom det är jag som håller i kameran och jag därför utan samvetskval klipper in nedan – verkar läsa en artikel i Arbetarbladet om att Gefle IF vid tiden för bilden låg fyra i Allsvenskan.
Kan vara värt att ha som ett ljust minne denna svarta fotbollssommar när GIF ligger stadigt parkerat i nedersta botten av tabellen.
Jag såg en tweet i går som påminde mig om sajten Flavorwires listning av vad de ansåg vara världens 20 vackraste bokhandlar från tidigare i år. Det i sin tur påminde mig om att jag till Höstens böcker-katalogen skrev om svenska bokhandlares egna favoritbokhandlar runt om i världen. Mycket England blev det.
Så här såg ett av uppslagen ut i katalogen, där jag och Tage skymtar på en bild. Även en av mina favoritbilder från min och Johannas resa till San Francisco 2009 letade sig in i reportaget på ett annat uppslag.
Att Fredrik Wass är svag för den kanadensiska tvillingduon Tegan and Sara kommer inte som någon överraskning om man har följt hans privata blogg Kajen ett tag. Jag skulle tro att den låt som är dagens bidrag i låtkalendern, ”Nineteen”, har bäddats in som Youtubeklipp där både en och två gånger.
Till vardags är Fredrik en av landets mer tongivande skribenter inom sociala medier-området, han driver bloggen Bisonblog och heter också @bisonblog på Twitter. Han har även en förkärlek för San Francisco, dit jag och Johanna reste för att hälsa på honom våren 2009 när han bodde där, något som bland annat resulterade i den här videon, som gör mig både tårögd och full i skratt varje gång jag ser den.
Just ja, en grej till. Fredrik intervjuade mig faktiskt om ”Vi har redan sagt hej då”, relationer och livet förra hösten, ett samtal som Fredrik själv kallade den viktigaste författarintervjun det här året. Kolla in för lite fördjupad kunskap!
Fredriks motivering:
För mig handlar ”Nineteen” om de blinda känslorna i ett nytt möte. När någon tar plats i ditt mentala liv över en natt och allt förändras. Känslan av vemod och saknad trots att ni precis träffats. Men också att vara på väg bort innan ni ens fick en chans. Det som var stort och starkt visade sig bräckligt och skört. Bitterljuvt.
Bokstavligt tolkat kan man tänka att låten handlar om när man var nitton år och stormande kärlek dominerade ens känsloliv. Bildligt talat handlar den kanske om den där nittonåringen som lever kvar inuti en själv, oavsett ålder. Hur man kan vara nitton om och om igen.
Jag har länge haft ”Nineteen” som en favoritlåt och jag tycker att den passar att illustrera ”Vi har redan sagt hej då” genom sättet som Filip hela tiden avbryter relationer innan de hinner brännas, men ändå fortsätter sökandet. Hur han är på väg bort redan från början, men trots allt står redo att försöka igen. Att känna något igen, även om han inte är förmögen att förvalta eller ens släppa fram känslorna på riktigt.
