romanskrivande-arkiv - Daniel Åberg

65 timmar Stockholm

Jag är verkligen ingen partykille mera.

Visserligen var jag fortfarande … ja låt oss säga orolig i magregionerna när jag anlände till Stockholm vid halv sju-tiden på lördagskvällen, med 65 timmar egentid i huvudstaden framför mig och endast ett tvåtimmarsmöte på måndagen som ett inbokat måste, men det hade så klart varit fullt möjligt för mig att strunta i magens signaler och i stället bege mig ut i natten och ta smällen dagen efter i stället.

Men inte den 40-åriga Daniel. I stället gjorde han en närmast oanständigt tidig kväll, var på söndagen på språng redan vid kvart över åtta och strax därefter parkerad på Urban Deli framför datorskärmen och romandokumentet. Sex timmar skrivet första dagen, två timmar den andra på Vurma vid Hornstull (jag blev tvungen att jobba lite i går också) samt två timmar i morse på Ritorno i Vasastan innan jag gick och tog flygbussen från Sankt Eriksplan vid tiotiden.

Resultat: 20112 tecken. Jag drömde om 25000 före avfärd, men som sagt, det kom lite jobb emellan i går, så jag säger som Pär Nuder, stolt men inte nöjd.

Egentligen ser jag det som rätt självklart. När jag nu ges möjlighet till sammanhållen egentid på det här sättet vore det idioti att inte ägna den åt det jag verkligen behöver, det vill säga åt att skriva, i stället för att hålla på och ödsla tid på att vara bakistrasig.

Men det är trots allt en rätt nyvunnen insikt.

Kirunafestivalen light

Vi drog in till stan. Kirunafestivalen i dagarna tre, jag och barnen nöjer oss med i dag medan Johanna får fröjda sig hela helgen bortsett från en dagstur till Stockholm i morgon, hon tar gryningsflyget ner.

Tage åkte tre skraltiga karuseller, hängde i lekparken vid Gruvstadsparken och vägrade äta hamburgare. Dagens ungdom. Nu bor vi på hotell, fyra personer i en 1,60-säng. På papperet låter det ganska mysigt och än har jag inget att klaga på men jag avvaktar händelseutvecklingen framåt småtimmarna när Tage och Ejda drar igång sina schemalagda snurrcirkusar innan jag förkunnar slutlig dom.

Jag chockade för övrigt kropp och själ med att lägga tid på romanen två dagar i följd tidigare i veckan. Hoppet lever.

Storstadssummering

Så går den här södervistelsen mot sitt slut. Tre kompisträffar och en kort visit på en trevlig fest, en joggingrunda och några fina promenader i solskenet blev resultatet bortom skrivandet.

På detta område låter jag ännu juryn överlägga ett par timmar, jag ska skriva en dryg timme nu innan det är dags att ta tag i flygturen mot Kiruna. Men om inget oförutsett händer lär jag utan problem nå målet. Och stundtals har det faktiskt redan i skrivögonblicket känts helt okej, något som är rätt ovanligt för mig.

Sex femtondelar avklarade

Nästan 6 000 tecken blev gårdagens resultat. Lejonparten måste alltså skrivas i dag, plus kanske kanske lite i morgon förmiddag beroende på hur pigg jag är inför avfärden norrut igen.

Men det är väl ändå inte kvantitet utan kvalitet som är det viktigaste, kanske någon tänker. Jo förvisso, men i det här läget handlar det mest om att jag måste börja få ur mig textmassan oavsett kvaliteten på varje enskilt ord.

Men vissa delar av det jag skrev i går blev jag ändå nöjd med. Jag har inte riktigt fått grepp om berättarstilen i alla stycken, men det tar sig.

Har just ätit frukost på mitt gamla förmiddagsjobbarfik Louie Loiue, som är sig i princip helt likt från hösten 2012 när jag var här nästan dagligen.

Men nu roman.

Huvudstaden

Jag är i Stockholm nu. Tog bilen vid åtta i morse, körde in till Kiruna och hann förbi simhallen för en halvtimmes motion innan jag åkte ut till flygplatsen, flög till Arlanda och därefter pendeltåget mot Södermalm, från vilket detta inlägg skrivs på mobilen. Upplands Väsby utanför fönstret i detta nu och Veronica Maggio i lurarna för Stockholmskänslans skull.

Egentid i dagarna två, som ska spenderas i allra möjligaste mån till caféskrivande av inget annat alls än romanen, jag har jobbat undan allt innestående och vägrat åta mig något nytt före nästa vecka.

Målet är att skriva 15 000 tecken. Började starkt på planet, hann få ner lite drygt en tiondel av den tänkta totalen hjälpt av möjligheten att numera även ha ipaden igång vid start och landning.

När jag hastade mot pendeln passerade jag en pappa med ett barn i Ejdas ålder i famnen vid bagagebandet, barnet ville ner, fram till bandet, upp på bandet och det värkte så hårt i bröstet av akut saknad att jag snubblade till.

Trots att jag pussade hennes kind hej då bara fyra timmar tidigare. Trots att jag kommer att pussa den hej om bara 51 timmar. Trots att jag vet att den där situationen, att försöka vänta tålmodigt med ett sprattlande barn i famnen som med allt större frenesi och ilska använder varje knep som finns i boken för att lyckas komma bort från förälderns fångenskap, i regel är olidlig.

Karlberg nästa. Dags att börja njuta av stadens ankomst.

Sövande litteratur

Det här med att skriva tusen tecken per dag går ju en smula sisådär, milt sagt.

Men skam den som ger sig. Min nya grej är att försöka skriva åtminstone några hundra tecken på ipaden eller iphonen när jag ligger i sängen och annars skulle ha läst några sidor i boken jag för tillfället somnar i. För att åtminstone i någon mån hålla kontakt med texten och berättelsen.

Men två kvällar in börjar jag inse den nya strategins brister. För det är ju som sagt så, att jag ytterst sällan orkar läsa mer än tre, möjligen fyra sidor per kväll innan jag slocknar av utmattning. Det finns en uppenbar risk att det inte är i det sinnestillståndet den stora litteraturen skapas.

Sjukligt effektiv

Har haft magsjuka i dag, legat däckad i sängen från klockan halv åtta i morse i princip, med avbrott för de obligatoriska toalettbesöken. Jag besparar er ytterligare detaljer.

Men! Jag har trots detta lyckats skriva på romanen två dagar i följd. Inte mycket, men cirka 1300 tecken i går och 1800 i dag. Och det är ju som det sades under min studenttid i Uppsala på nittiotalet, en gång är ingen gång, men två gånger är en tradition. Där handlade det visserligen om hur studentgenerationernas korta minne gjorde att exempelvis en gasque som arrangerats två år i följd klassades som en tradition, men jag tror det funkar för romanskrivande också.

Gårdagens 1300 tecken nedpräntades för övrigt via pekfingervals med detta lilla knyte på vänsterarmen. Konsten måste ut till varje pris!

Uppdatering: Eh, de med koll på höger och vänster ser kanske att det var högerarmen.