Författare och skribent
I morgon kommer min pappa hit på besök, jag och Ejda kör in till Kiruna på förmiddagen och hämtar honom från nattåget. Första gången han var här fick han äran att riva en vägg för att skapa ett stort vardagsrum på bottenvåningen, och andra gången fick han lägga nytt golv i barnens rum på ovanvåningen.
Alltså borde vi sätta honom i arbete på källarplanet nu. Tvättstugan skulle behöva grejas till. Vad säger du pappa?
Jag borde ha ångest för att jag inte skrev en rad på boken i dag. I stället har jag lite ont i magen på grund av att jag inte gjort en gnutta husrenovering, hade två hyllor modell större till barnens rum som skulle ha fått sig en omgång färg i dag men som ännu står helt nakna nere i källaren.
Husägarlivet. Det gör något med skallen och prioriteringarna.
Det är ju en hel del pill kvar, men det som för ett par veckor sedan såg ut så här…
…ser nu i kväll ut så här.
Och hur går det med boken då?
Jo, tackar som frågar. Men nej, inte har det blivit något skrivet de senaste tio dagarna inte. Mina arbetspauser har ägnats åt att måla i barnrummet, hade varit fint om det varit klart innan nedkomsten av nummer #2, har spenderat de senaste dagarna med att måla lister och dylikt, det blir en del pill när taket har sju olika färger. I går rev vi dessutom ner den gamla filttapeten kring murstocken som var det enda som återstod att fixa på väggarna, så nu måste jag ta mig an den också, innan vi lägger ett nytt klickgolv och målar golvlisterna. Sedan så.
Fast just ja. Då vill jag ju börja göra i ordning arbetsrummet. Eller skrivarlyan. Kanske borde den få det namnet i stället. Så att det låter som att det är där jag skapar.
Men romanen. Jo, jag har fortfarande som ambition att få till den där timmen per dag, så att handlingen växer fram kontinuerligt och inte så här stötvis (eller inte alls) som nu. Men just dessa dagar måste annat få komma före. Civilisationens undergång får anstå.
