Författare och skribent
Den undre i bild övergav nyårsmiddagen redan klockan 19.05 när han föll i djup sömn i sin mommos famn. Den övre höll ut 40 minuter till innan hon drog sig tillbaka.
Nu har klockan just passerat midnatt och Johanna har gått med några av gästerna bort till kyrkan för att beskåda fyrverkerierna på plats. Själv ser jag krevaderna från sovrumsfönstret och håller en lätt förvirrad Tage, som vaknat till av allt smällande, sällskap genom klockspelet.
Det blev inga storstilade nyårslöften och årssummeringar. Flytten och faktumet att jag ändå sedan vi anlände till Vittangi varit endera mag- eller influensasjuk – lika bra att ta all skit på en och samma gång – har dragit ner mitt nätanvändande väsentligt. Ja, plus det här med avsaknaden av själva internet i sig själv också då.
Men hur som helst. 2013. På en ny plats där andra spelregler gäller. Vi skottar gården från nyfallen snö mest varje dag, eldar i öppna spisen för att hålla kylan stången, skjutsar runt Tage på styrkälke (det som söderöver kallas snowracer eller bob) och i lördags stod morfar Roger (alltså Johannas pappa) i farstun och sa hörru att nu har jag renen med mig varvid jag fick hjälpa till att bära ner en nyslaktad ren i källaren och hänga upp den i matkällaren, en ren som i går efter att ha mörat till sig styckades i vår tvättstuga. 14,2 kilo kött till oss och 12,5 till Johannas systers familj.
Och nej, jag var inte särskilt delaktig i själva styckandet. Men jag såg i alla fall på.
Jag har ett enda nyårslöfte. Under året som kommer ska jag göra mitt yttersta för att skriva åtminstone en timme per dag på romanen så att den blir klar någon gång.
Och ja, dagens timme är redan avklarad. 1 395 tecken. Inte så mycket att skriva hem om, men åtminstone något.