Snön följdes av mer snö, så nu ligger här ett täcke på ett antal centimeter. När jag promenerade med Ejda i dag i det gnistrande solskenet kände jag att fasiken, jag är redo, jag ska ju ta mig an skidåkningen den här säsongen, bring it on! Så mindes jag att det är en bit över två månader kvar till julafton, och insåg att min kärlek till vintern riskerar att hinna falna före mitten av november.
Nåväl. Än finns väl tid för någon veckas blidväder.
Jag var i Malmberget i torsdags, en heldag i gruvan för ett kundtidningsjobb. Efteråt klättrade jag och fotograf Hans-Olof upp i Koskullskulles hoppbacke för att ta en vybild över gruvområdet. En gång i tiden gjorde Janne Boklöv sina första försök med V-stilen där. I dag är backen fallfärdig, halvt överväxt och bortglömd, högst upp saknades dessutom delar av räcket vilket gjorde att jag inte kände mig helt kaxig under klättringen upp – att jag dessutom hade ett kamerastativ plus ett objektiv i famnen gjorde kanske inte saken bättre.
Utsikten var slående i det sena eftermiddagsljuset, men jag kunde inte komma förbi känslan av vemod där uppe. Det säger något om oss att den där typen av platser i dag står övergivna. Ingen ids längre. Det är för kallt, för oglamoröst, för långt bort.
Synd.
