Cd-skivans dagar som ljudboksbärare är slutligen räknade! Det tog sin runda stund – det har hunnit gå fyra och ett halvt år sedan jag skrev ett agitatoriskt debattinlägg i Svensk Bokhandel om att ljudboksbranschen måste våga släppa sargen och bli digitala – något som fick vissa aktörer att hävda att jag inte höll ”branschnivå”. I senaste numret av Svensk Bokhandel finns ett mycket läsvärt temaspecial om ljudböcker, där kontentan är att branschen efter fem svåra år med sjunkande försäljning nu äntligen ser ljuset, och att allt är digitaliseringens förtjänst. Tidningen går till och med så långt att de härleder ljudbokens räddning till en enda sak: Publiken har börjat upptäcka Storytel.
Att det är just Storytel som har lyckats dra igång det digitala tåget gör mig väldigt glad. Jag har varit en ivrig förespråkare (och användare) av deras tjänst länge och har nämnt dem här i spalterna ett tiotal gånger sedan 2009. Av de streaming- och tillgängliggörandetjänster jag i dagsläget abonnerar på – Spotify, Netflix, HBO, Filmnet, Hulu, Storytel och Readly om jag läser kontoutdraget rätt – är Storytel den jag använder mest. Med priset 169 kronor i månaden är den visserligen också överlägset dyrast – de andra ligger på 79-99 kronor – men det är ett pris jag är villig att betala, dels för att litteratur även i övrigt har en högre prisbild än film, tv och musik, men också för att tjänsten helt enkelt ger mig så mycket. Jag snittar i dagsläget två-tre ljudböcker per månad genom dem och det finns inte på kartan att jag skulle kunna nöjesläsa sådana mängder i mitt liv just nu, barnen tar alldeles för mycket tid och kraft, jag somnar efter två-tre sidor text varje kväll.
En intressant utveckling är att Storytel har börjat lägga delar av den svenska ljudboksbranschen under sig då de nyligen köpt ljudboksförlagen Storyside och Earbooks. Att ett och samma företag både producerar, distribuerar och saluför böckerna kan bli problematiskt – vad händer om en ny streamingaktör kommer in på marknaden, riskerar de att tvingas betala dyrare för Storytels ”egna” titlar då? – men det är samtidigt något vi är vana vid från andra delar av den svenska bokbranschen.
Vad som är än mer intressant är att Storytel är en fristående aktör, en entreprenörsframgång utan några traditionella kopplingar till branschen. Bonniers försökte hösten 2010 slå sig in på marknaden med den i dag tämligen avsomnade satsningen Laudio, och några andra svenska konkurrenter finns inte bortsett från vanliga styckesköp hos de vanliga nätbokhandlarna och iBookstore. Det ska bli spännande att se om Storytel kan fortsätta stå fritt, och om de i sådant fall kan växa till att bli en verklig maktfaktor inom den svenska bokbranschen.
Jag hoppas verkligen det. Att Bonniers helt sonika köper dem bara för att de kan skulle kännas ack så fantasilöst och futtigt.
——
PS. Jag är ledsen att jag länkat till så många texter som ligger bakom Svensk Bokhandels betalvägg här. Det är ett gissel att det ska behöva vara så, men jag tycker ändå att det är bättre att länka än att inte göra det. Och det går ju att läsa inlägget utan att klicka. DS.
——
PS2. Jag skrev för övrigt ett gästinlägg i Storytels blogg i fjol om hur det gick till när jag byggde om vårt källarförråd till inspelningsstudio för min ljudbok. DS2.
