Hej då iPod – du lyckades passera tjugoårsstrecket!

En gång i tiden skrev jag ofta om teknik i den här bloggen. Så är inte fallet längre. Men! I går kom nyheten om att Apple beslutat lägga ner produktionen av sin allra sista iPod-produkt, den iPod touch som de fortfarande saluförde, något som uppmärksammats med fina iPod-texter bland annat hos John Gruber och MG Siegler. Och detta tarvar ju om inte annat åtminstone en återpublicering av länken till inlägget jag skrev om iPod när produkten firade tio år 2011, bara några veckor efter Steve Jobs död.

I det inlägget ställde jag frågan om iPoden fortfarande skulle säljas när den fyllde tjugo, och gissade att svaret skulle bli nej. Nu har produkten visserligen inte uppdaterats sedan 2019 (och egentligen inte bytt utseende sedan 2012), men i och med att den fanns kvar i företagets produktutbud i nästan 21 år, får jag medge att jag hade fel. Och det har jag så gärna! För visserligen har jag själv inte varit aktiv iPod-användare sedan 2009 då jag skaffade min första iPhone och förflyttade mitt musik- och poddlyssnande dit, men iPoden är en produkt jag diggade intensivt under ett antal år, och på ett större plan går det inte att komma ifrån att det är en av teknikhistoriens viktigare produkter – den startade den transformation av Apple som ledde fram till att företaget blev ett av världens mest dominerande (och de facto högst värderade).

I blogginlägget från 2011 siade jag att jag aldrig mer skulle köpa en iPod-produkt, men där hade jag också fel. Vi införskaffade faktiskt en iPod touch av fjärde generationen – den första som hade kamera. Letade upp den nu och drog igång den, och som synes var det främst Tage (och senare även Ejda) som kom att använda den. Jag testade för skojs skull att starta Netflix-appen, och jag kunde logga in och min Fortsätt titta-lista uppdaterades korrekt, men när jag försökte starta Better Call Saul-avsnittet jag inte orkade se färdigt i går kväll, dök ett felmeddelande upp om att den här versionen av appen inte längre stöddes av Netflix. Synd, det var länge sedan jag kollade något på en 3,5-tumsskärm.

Hur som helst, tack iPod för allt du bidragit till. Du må ha levt ett liv mestadels i skymundan efter att iPhone klev in på scenen, men du har alltid varit älskad.

9 januari 2007

I dag är det exakt tio år sedan iPhone presenterades av Steve Jobs vid keynoten för det årets upplaga av mässan Macworld i San Francisco. Jag ska inte lägga ut texten om vilken betydelse detta fick för världen av i dag, men jag tror de flesta kan enas om att jo – förändring innebar den.

Berättelsen om iPhonens tillblivelse och hur presentationen genomfördes är på många sätt spektakulär (jo, på riktigt!), och Internet History Podcast har gjort ett fantastiskt arbete med att grotta ner sig i historien. Här finns såväl bakgrunden som de fantastiska detaljerna, som hur noga det var att Steve Jobs genomförde demonstrationen av iPhonens funktioner i exakt rätt ordning för att inte demotelefonen skulle krascha (operativsystemet var långtifrån färdigbyggt), hur mobiloperatören AT&T hade beordrats ställa fram en extra basstation för att vara säkra på att samtalet Jobs ringde från scenen skulle kopplas fram och hur Apples tekniker fuskade genom att ersätta de riktiga täckningsplupparna med en bild som visade full mobiltäckning oavsett verkliga förhållanden under presentationen.

Teknikhistoria blir inte bättre än så här. Fantastisk lyssning (eller läsning, poddavsnittet finns transkriberat i det länkade inlägget).

Here we go again

Jösses vad jag är trött på den medie- och tyckarlogik som de senaste dagarna gjort precis allt i deras makt för att mansplaina hur bisarrt uselt Apple är som företag, och hur extremt hårt deras nya undermåliga produkter kommer att floppa.

Missförstå mig inte. Produkterna de visade upp i onsdags kväll kan mycket väl visa sig vara besvikelser. Men om detta vet vi i praktiken ännu inget. För ingen av dessa experter som uttalat sig i svenska medier och på Twitter sedan i onsdags kväll (eller det senaste halvåret, ärligt talat) har ens hållit någon av de här prylarna i sin hand, utan baserar sina åsikter enbart på vad de (eventuellt) såg när företaget livestreamade ut sin presentation, och på de hands on-omdömen som ett fåtal teknikskribenter som var på plats i San Francisco hetsade ut – omdömen som bygger på att de tillåtits hålla i produkten i någon minut i ett trångt pressrum där folk står på kö för sin tur, omdömen som i nittio procent av fallen dessutom medvetet spetsas till för att generera trafik.

På Dagens Nyheter toppade man sajten med den bredbenta klickraketrubriken Därför vill du inte köpa iPhone 7 – så fort presseventet var slut. På Twitter ondgjorde sig Emanuel Karlsten till sina 35000 följare till tonerna av ett antal utropstecken att de nya trådlösa lurar som Apple presenterade bara fungerade med en enda telefon, när de i verkligheten går att para samman med varje bluetoothpryl på jordklotet. Någon ansats att ändra eller göra en rättelse när felaktigheten påtalades från flera håll kom aldrig.

För vem bryr sig, det känns ju bra att berätta hur hopplöst girigt och elakt företaget i fråga är.

Ska jag själv köpa en ny telefon? Troligen inte, jag är nöjd med den lilla iPhone SE jag köpte i våras, även om jag verkar ha fått ett måndagsexemplar gällande batteriet och ligger i förhandlingar med Apples supportavdelning gällande huruvida jag ska få en ny telefon eller inte. Däremot är jag seriöst nyfiken på de trådlösa lurarna, som trots att ”experterna” hånat dem såväl gällande pris, batteritid och utförande i verkligheten ter sig mycket konkurrenskraftiga på alla fronter, och som förhoppningsvis rent användarmässigt är överlägsna de trådlösa (och i ärlighetens namn rätt mediokra) Jabra Sport-lurar jag sedan ett par år använder.

Men jag väntar tills någon verkligen testat samt kunnigt recenserat dem innan jag bestämmer mig.

Nu blommar det

Jag har ju i princip enbart läst e-böcker de senaste fyra-fem åren, eftersom jag nästan alltid sover med ett eller två barn och inte vill störa dem med ljus. Alltså löser jag mina böcker i telefonen (oftast), på en iPad (ibland) eller en läsplatta (sällan), alla så klart i nattläge (svart bakgrund, vit text) för att det ska lysa så lite som möjligt.

Men!

Nu har jag bestämt att det får vara nog, åtminstone temporärt, barnen är stora (nåja) och får acceptera en lampa, om de nu ska envisas med att sova vid sina föräldrars sida. Så i detta nu läser jag den nya fina pocketutgåvan av Harry Martinssons Nässlorna blomma.

Dock tycker jag det är lite väl elakt att tända sänglampan, vars ljus flödar rakt ner i Ejdas ögon på cirka fyra decimeters avstånd, så jag startar ficklampan på min iPhone och lägger telefonen bredvid mig på kudden som lampa på den sida om mig som Ejda inte ligger, med resultatet att jag får en strålkastare rakt upp i boken men inte så mycket spilljus åt sidorna. Vardagshack!

Test: Adlibris Mondo

Adlibris Mondo är den Bonnierägda nätbokhandeln Adlibris nya butik för ljud- och e-böcker, som även inkluderar en abonnemangstjänst för ljudböcker enligt ungefär samma modell som Storytel erbjuder. Förutom själva webbplatsen finns en Adlibris Mondo-app för iPhone/iPad/iPod Touch, som egentligen är en uppdaterad variant av deras tidigare app Adlibris E-bok. Har du den på din telefon sedan tidigare, och efter uppdateringen till iOS7 har aktiverat automatisk uppdatering av appar, är chansen rätt stor att du redan har Adlibris Mondo-appen på din iPhone utan att du noterat det, så var fallet för mig. Någon version av Adlibris Mondo för Android finns inte ännu.

Appen har ingen butiksfunktionalitet, utan är endast en nedladdnings- samt samlingsplats för de köp du har gjort på Mondos webbsajt. Detta gäller köp av såväl e-böcker som ljudböcker, och inkluderar tyvärr även allt som har att göra med ljudboksabonnemanget. Det här är en rejäl nackdel jämfört med konkurrenten Storytel, där du med fördel sköter allt i mobilen efter att inledningsvis ha tecknat själva abonnemanget på nätsajten. Adlibris Mondo tar ut samma månadsavgift för sitt ljudboksabonnemang som Storytel – 169 kronor i månaden – men erbjuder alltså i dagsläget en sämre tjänst.

Ljudboksabonnemanget är sämre även till utbudet, så till vida att inte alla ljudböcker som finns till försäljning ingår i ljudboksabonnemanget, titlar från förlag som Storyside och Earbooks (som av en ”slump” sedan en tid ägs av Storytel) går endast att styckeköpa. Storytels egna ljudboksförlag är dock inte de enda som saknas i abonnemangskatalogen, även titlar från Ordfront Ljud och en del mindre ljudboksförlag verkar endast gå att köpa i dagsläget.

Själva sajten följer Adlibris nyligen genomförda designomgörning, det är en ren, modern och snygg design, och har man bara kopplat ett kontokort till sitt Adlibriskonto görs köp väldigt enkelt. Detsamma gäller på mobilsajten, där även en bra funktion finns som känner av att jag har surfat dit på min iPhone och från mitt bibliotek då erbjuds direktlänkar till appen där jag genast kan ta mig an att börja läsa eller lyssna på böckerna jag köpt eller lagt till via ljudboksabonnemanget.

Funktionaliteten i e-boksläsaren är rätt standard, det finns de vanliga skärmlägena vit, sepia och natt, det går att byta mellan tre typsnitt samt ändra storlek på texten. Efter att ha vant mig att läsa i iBooks saknar jag dock en scrollfunktion för text. Värt att notera är att vare sig Adlibris Mondo eller Bokusägda konkurrenten Ditos e-boksläsare klarar av att hantera e-böcker nedladdade från andra ställen än den egna butiken, något däremot Bokon och iBooks klarar – Bokon klarar till och med av att hantera kopieringsskyddade biblioteksböcker.

Ljudböcker ska endera kunna streamas eller laddas ner till ett offlineläge. Det senare verkar dock vara ansatt av en bugg, jag testade med flera titlar, både av ljudböcker som jag styckeköpt samt sådana som ingick i månadsabonnemanget, och fick på tisdagskvällen enbart felmeddelanden. När jag provade igen på onsdagsmorgonen fungerade det dock, så förhoppningsvis rör det sig bara om en barnsjukdom. Att streama böcker gick fint, utöver vanliga framåt- och bakåtspolningsknappar finns en 30 sekunder bakåt-knapp samt en funktion för att spela upp boken i 1,5 gångers hastighet. Denna verkade dock inte fungera i streamingläget, åtminstone gick den inte att klicka på i de två böcker jag testade med.

Sammanfattningsvis känns Adlibris Mondo som en butik/tjänst med potential, särskilt den breda ambitionen är lovande, men att appen saknar funktioner för köp av böcker och inte ens har funktionalitet för val av ljudböcker inom månadsabonnemanget är trist, liksom att den enbart hanterar ljud- och e-böcker köpta inom Adlibris eget ekosystem. Att man inte kan handla i appen beror med all säkerhet på att Adlibris inte är sugna på att ge Apple 30 procent av intäkterna, men Apples 70/30-regel borde vad jag förstår inte gälla abonnemangstjänsten så länge det inte går att teckna prenumerationen i själva appen. Så verkar åtminstone fallet vara hos Storytel, alla abonnemang hos dem måste startas på sajten, därefter kan man logga in i appen och börja använda den.

En avslutande fundering: I mitt inlägg nyligen om boomen för digitala ljudböcker ställde jag följande fråga med anledning av att Storytel i år köpt ljudboksförlagen Earbooks och Storyside: Att ett och samma företag både producerar, distribuerar och saluför böckerna kan bli problematiskt – vad händer om en ny streamingaktör kommer in på marknaden, riskerar de att tvingas betala dyrare för Storytels “egna” titlar då?

Jag ser två möjligheter: Endera så är detta precis vad som nu har hänt i och med att Earbooks och Storysides titlar inte finns med i Adlibris Mondos ljudboksabonnemang, eller så har Bonniers valt att inte sluta något avtal med dessa förlag innan tjänsten lanserades, eftersom de inte ville visa konkurrenten vad de hade på gång.

Oavsett vilket så har temperaturen på den svenska ljudboksmarknaden nu skruvats upp betänkligt, och det på mer än ett sätt. Välbehövligt och spännande!

——

Fotnot: I vintras testade jag även den konkurrerande e-bokstjänsten Bokon. Förra sommaren testade jag Adlibris e-boksläsare Letto i två inlägg.

UPPDATERING: Ju mer jag tänker på det, desto mer kan jag inte komma ifrån att det känns som ett stort misstag av Adlibris (och Dito) att inte satsa på att göra e-boksläsaren i appen fullvuxen. Visserligen känns det lite fjantigt att jämföra med den fysiska världen, men nu blir det som om vi skulle ha olika bokhyllor för böcker beroende på vilken bokhandel vi har köpt dem i. Här är Schibstedägda e-boksbutiken Bokon ett föredöme, som inte bara har byggt en app som klarar av att hantera e-böcker inskaffade på andra ställen, utan även fungerar för krypterade biblioteksböcker.

Om Adlibris fixade det, och gjorde detsamma för ljudböcker samt ordnade så att abonnemangstjänsten fungerar på samma sätt som Storytel, skulle de sitta på en riktigt vass tjänst som ingen svensk aktör skulle kunna matcha. Jag hoppas att det vi nu har fått se bara är ett första steg.

UPPDATERING 2: Jag angav tidigare en siffra för hur många ljudbokstitlar som fanns i Mondos bibliotek, men jag plockade bort den biten på onsdagskvällen då jag insåg att den var missvisande, jag kollade enbart antalet skönlitterära titlar. Tyvärr hittar jag inget sätt att hitta en totalsiffra, det verkar inte gå att sortera på hela utbudet utan enbart utifrån kategori, och då samma titel ofta förekommer i flera kategorier blir det svårt att utifrån avgöra hur stor databasen verkligen är. Bättre att då inte säga något alls i frågan.

In your fucking pocket

En intressant detalj i svallvågorna av Apples lansering av iPhone 5S och 5C – John Gruber har i sin recension av de nya telefonerna prestandatestat dem, och kommer fram till följande:

The iPhone 5S beats my 2008 15-inch MacBook Pro by a small measure in the Sunspider benchmark (with the MacBook Pro running the latest Safari 6.1 beta). The iPhone 5S is, in some measures, computationally superior to the top-of-the-line MacBook Pro from just five years ago. In your fucking pocket.

Samtidigt har sajten Macs future gjort liknande prestandatester, och noterar att iPhone 5S når nästan samma resultat som 2010 års Mac mini.

I vårt hem används en Mac mini inköpt i maj 2009 som mediahubb, och det är en dator som rent generellt utan större problem klarar av allt jag dagligdags kräver i mitt datorliv. Vi har alltså nått en nivå där mobilen i våra fickor på allvar besitter den processorkraft vi behöver för att sköta våra datorbehov, det enda som saknas är möjlighet att busenkelt koppla samman mobilen med en stor skärm och ett tangentbord vid behov. Och med busenkelt menar jag idiotenkla, trådlösa kopplingar utan lagg som bara fungerar.

Jag skulle säga att vi har nått dit om tre år. Sedan tror jag inte särskilt många av oss längre använder det vi i dag kallar ”dator”.

Svenska förlag öppnar sig för Apples iBookstore

Utbudet i svenska iBookstore börjar sakteliga ta sig. De största svenska förlagen har tidigare varit svalt inställda till Apples universella 70/30-deal när det gäller ersättningen (Apple tar 30 procent av kakan på allt som säljs i hela App store), men nu verkar de redo att ändra sig. Tidigare har de vad jag sett bara doppat tårna försiktigt då och då med enstaka boksläpp, men nu puffas böcker från Bonniers förlagsflora för rejält i butiken, och överst av dem alla tronar som på så många andra ställen Fredrik Backmans ”En man som heter Ove”.

iBookstore tisdag kväll

För dem som gillar att läsa e-böcker är det här så klart mycket positivt. Har man en iPhone eller iPad är iBookstore mycket enkelt att köpa böcker från, och eftersom Sverige är nedlusat av Appleprodukter innebär det en oslagbart stor potentiell e-boksmarknad för förlagen, även om de så klart gärna hade behållit en större del av intäktskakan än vad Apple medger.

Säljer man något i butiken då? Tja, jag blev själv förvånad över hur pass bra ”Vi har redan sagt hej då” fungerade att sälja i iBookstore när jag lade upp den där, och försäljningen tickar fortfarande stadigt på ett och ett halvt år senare, om än så klart i betydligt makligare takt. iBookstore har hittills kommit i skymundan i pratet om e-boksmarknaden i Sverige till förmån för Adlibris satsning på Letto och Bokus e-boksbutik Dito – det är ju hos dessa som utbudet har funnits.

Men i och med att Bonniers nu verkat ha ändrat sig gällande avogheten till iBookstore lär detta ändras. Bland deras allra färskaste titlar ser det ännu rätt glest ut, men skillnaden i utbudet är ändå enormt vid en jämförelse med för bara några veckor sedan.

Och nog finns det en marknad allt. För även om ingen ser den som primärt en sådan, går det inte att komma ifrån att iPhone är landets överlägset mest sålda e-boksläsare.

Gratis e-böcker i veckorna elva

Annorlunda e-boksprojekt regnar det inte av i Sverige. Men författaren och krönikören Hillevi Wahls nyhet om att hon för att fira tio år som författare tänker ge ut ett urval av sina krönikor från tidningar som Metro och Kommunalarbetaren som gratis e-böcker i iTunes iBookstore tycker jag är ett roligt initiativ. Elva e-bokssamlingar blir det – en varje vecka fram till bokmässan – där texter kring teman som vänskap, kärlek, sex och familj samlas. Först ut är ”Vänner”, som kan laddas ner från iBookstore till iPhone/iPad här, och till övriga plattformar via Hillevi Wahls hemsida. Det ska även komma en Kindleversion via hennes sajt vad det lider.

I skrivande stund ligger den första samlingen etta på svenska iTunes topplista för gratisböcker. Roligt!

Sövande litteratur

Det här med att skriva tusen tecken per dag går ju en smula sisådär, milt sagt.

Men skam den som ger sig. Min nya grej är att försöka skriva åtminstone några hundra tecken på ipaden eller iphonen när jag ligger i sängen och annars skulle ha läst några sidor i boken jag för tillfället somnar i. För att åtminstone i någon mån hålla kontakt med texten och berättelsen.

Men två kvällar in börjar jag inse den nya strategins brister. För det är ju som sagt så, att jag ytterst sällan orkar läsa mer än tre, möjligen fyra sidor per kväll innan jag slocknar av utmattning. Det finns en uppenbar risk att det inte är i det sinnestillståndet den stora litteraturen skapas.

Elibs blogg, Applesnillen spekulerar och aktiebolag

• De flesta som är intresserade av e-bokens utveckling i Sverige har säkert redan koll på det här, men hur som helst – sedan en tid tillbaka har Elib en väldigt informativ och bra sammanfattning av vad som hänt i nyhetsväg i e-boksvärlden den senaste veckan i deras blogg. Faktum är att dessa Veckan som gått-inlägg är i princip det enda de postar i bloggen. Go check it out.

• Är du intresserad av Applenörderi på hög nivå kan du följa den här tråden på Branch, där nätjournalist- och bloggbranschens mest insatta Applekännare (Gruber, Siegler, Ritchie et al) i går kväll gick igenom den senaste tidens rykten kring iOS 7, iPad och iPhone 5S.

• Jag funderar för övrigt på att starta ett aktiebolag. Verkar både enklare och krångligare än att vara sin egen firma.

Bokons vd svarar på min kritik

Angående mitt test av Bokon i går, och den kritik jag hade kring deras prissättningsmodell i appen för iPhone/iPad:

Jag fick ett svar på mejlen i går kväll av Bokons vd Steffen Gausemel Backe, där han bland annat skriver om hur de resonerade inför lanseringen. Jag citerar en bit av mejlet nedan:

Vår grundstrategi är att stärka läsandet genom att göra e-boken så tillgänglig som möjligt för så många som möjligt. Som kund ska du ha möjligheten att köpa e-böcker var, hur och när du vill. Därför erbjuder vi även köp i iOS-app, vilket vi är ensamma om i Sverige (förutom iBooks, givetvis). Sen är det helt riktigt som du noterat att vi har högre priser i iOS-appen än i övriga kanaler. En snittmarginal för en svensk e-bokhandel per såld e-bok ligger i dagsläget någonstans i spannet 5 till 15 procent, lite beroende på titel och bokhandel. Förlagens priser (som fortfarande är relativt höga jämfört med hur de prissätter fysiska böcker), 25 % moms på e-böcker (6 % på tryckta) och konsumenternas förväntningar om att e-boken ska vara markant billigare än den tryckta boken, är förklaringar till detta. Med Apples provision om 30 procent på all app-försäljning, hade det därmed varit en omöjlighet för oss att erbjuda möjligheten till köp i app till samma priser som på webben (att höja webbpriserna motsvarande skulle göra oss irrelevanta gentemot konkurrenterna). Och vi tycker det viktigaste är att också erbjuda möjligheten till köp i app.

Vi försöker att vara informativa med detta och har från start informerat om detta i vårt supportforum, men inser att vi kan bli bättre. Numera informerar vi därför alla nya kunder om att man har möjligheten att köpa både i app och på webb, att priserna är högre i app, och varför.

Jag registrerade nu på morgonen ett nytt konto hos Bokon, för att se vad det numera står i välkomstmejlet gällande det här. I en punktlista med fem tips står detta som sista punkt:

Som enda svenska e-bokhandel erbjuder Bokon möjligheten att köpa e-böcker direkt i appen för iPhone och iPad. Vi vill ge dig som kund valfriheten att köpa e-böcker oavsett var och när du vill. Väljer du att köpa e-böcker i vår app för iPhone eller iPad går köpet direkt till Apple via ditt iTunes-konto. Som en konsekvens av att Apple tar 30 procent i provision på all försäljning som sker i appar på deras plattformar, kostar en e-bok lite mer om du köper den i appen än om du köper direkt på vår hemsida www.bokon.se. De bästa priserna hittar du alltid på hemsidan, och böckerna blir alltid tillgängliga i appen även om du köper de på webben.

I ljuset av detta är jag beredd att mildra min kritik från i går, även om jag tycker att Bokon skulle kunna gå längre i att tydliggöra det här. Exempelvis är det så i dag att användare som surfar in på Bokons sajt via webbläsaren på en iPhone eller iPad först möts av en popup-ruta med uppmaningen att man ska ladda ner Bokon-appen i stället. I denna popup-ruta – som går att avböja så att man kan använda webbutiken, bör tilläggas – borde det inte strida mot App Stores användaravtal att kort informera om att butikspriserna mellan webb och app skiljer sig åt, eftersom vi fortfarande befinner oss på den öppna webben och inte inuti en app som lyder under App Stores regelverk. Visserligen måste som ovan nämnts användaren teckna ett konto innan köp kan göras och får då ett välkomstmejl med den här infon, men vi vet ju alla hur noga man brukar läsa Hej och välkommen som kund hos oss-mejl. Dessutom är det ganska troligt att mejlet läses först efter att man som nyregistrerad kund klickat sig runt i appen och eventuellt genomfört ett köp eller två.

Men som sagt, helt klart ett par steg i rätt riktning av Bokon.

En intressant följdfråga är vad övriga aktörer nu väljer att göra. Kommer Dito och Adlibris att följa i Bokons spår och lansera en dyrare prissatt e-boksbutik i sina iOS-appar? Frågan restes av Norstedts forna digitala kanaler-chef Klas Fjärstedt på Twitter till mig i går – det var han som uppmärksammade mig på prisdifferensen från början – och ja, hur ska de agera? Dito har redan i dag en butik i sin app för Android, och det borde rent tekniskt inte vara några problem att implementera en sådan även i deras iPhone/iPad-app. Är det så här framtiden ser ut, en premiumprissatt e-boksbutik för iOS-plattformen? Eller kommer Bokon att förbli ensamma med sin strategi?

Det ska bli spännande att se.

It just works

För att förstå Steve Jobs betydelse behöver jag inte se längre än till Tage. Ändå sedan han var sju-åtta månader har han varit djupt fascinerad av sina föräldrars iPhones och sedan inköpet i våras också iPad. I början var den rolig bara för att den lyste och hade ikoner i glada färger, senare ville han se på Teletubbies på den. Men i somras, när han var runt 15 månader, började han på allvar förstå hur de fungerade. Hastigheten och säkerheten han besitter nu, ett och ett halvt år gammal, när han sveper runt bland klippen han tycker om på Youtube är närmast läskig att se. Han väljer, startar, tappar tålamodet om klippet saknar musik och backar tillbaka, väljer nytt, tittar, byter, fram och tillbaka, upp och ner i rullistorna med klipp, stänger Youtube, sveper runt bland apparna, hittar någon av de vi laddat ner speciellt åt honom, startar, vet precis var han ska klicka för att undvika distraktioner som förfrågningar om köp av tillägg i spelen och dylikt, spelar, trycker bort, väljer nytt, sveper tillbaka, Youtube igen, nya klipp. Han slår katten på nosen i Talking Tom tills den ramlar (hans mormor har lärt honom), han dukar bordet i Toca Bocas Tea Party och han tittar på fina Muminfilmer och skräniga Gummibjörnsvideor med förskräcklig smurfhitzmusik.

Steve Jobs drevs av en passion att skapa upplevelser framför datorn som vem som helst kan bemästra. Användarupplevelsen var A och O, it just works och till och med ett barn ska kunna sköta den. I ärlighetens namn blir vi ibland lite bekymrade över hur bra vårt barn kan ratta Apples produkter och sätter honom på svältkur i några dagar till hans stora förtret.

När man startade Apples datorer möttes man under lång tid av en symbol bestående av en datorskärm i vilket man kunde se ett leende ansikte speglas. Jag har svårt att se att något annat datorföretag än Apple skulle ha kommit på den tanken. Människan och maskinen i glad symbios.

Att Steve Jobs avled dagen efter presentationen av iPhone 4S är på något sätt passande. Det går inte att komma ifrån tanken att han kämpade för att hålla sig vid liv tills den var presenterad. Utifrån att vi nu vet att personerna som stod på scenen och presenterade telefonen med all sannolikhet visste att deras grundare bara var dagar från döden, går det att se den på något sätt glädjelösa och för Apple rätt strikta presentationen i ett annat ljus. En plats fanns tydligen reserverad på främsta raden som aldrig fylldes, kanske en gest för att visa att någon var saknad.

Jag har spenderat de tidiga morgontimmarna med att försöka hålla Tage någorlunda glad och nöjd medan jag tittat på CNN som kastat ut sin ordinarie tablå och bara kört Steve Jobs-tributes. Tekniksajter som Boing Boing och Wired har plockat bort sina ordinarie förstasidor och skapat vackra specialsidor i stället, och även bland traditionell media dominerar nyheten, New York Times har just nu sex-sju texter kring dödsfallet i topp, och även i Sverige dominerar nyheten alla rikstidningarnas sajter.

Men vadå, var inte Steve Jobs bara en kille som drev ett datorföretag? Nej. Han var en visionär i samma liga som Henry Ford och Walt Disney, en företagsledare som under fem decennier definierade, förändrade och ständigt drev datorbranschen framåt. På sjuttiotalet skapade han tillsammans med Steve Wozniak Apple 2 som kom att revolutionera hur en dator såg ut och fungerade, på åttiotalet skapade han Macintoshen som tog datorn in i den vanliga människans liv, på nittiotalet kom han åter till företaget och skapade iMacen som återigen drev datorutvecklingen i en ny riktning och på nollnolltalet presenterade han iPoden för en först oförstående men med tiden allt mer fascinerad omvärld, en produkt som banade väg för iPhonen som kom att förändra mobiltelefonbranschen i grunden. Tiotalet? Ja, även där hann han introducera iPaden, som nu är på väg att på nytt omdefiniera datorbranschen.

Frågan är vad han skulle ha hunnit uträtta om han inte ryckts bort blott 56 år gammal.

Okej, nu är det dags att göra frukost åt familjens yngste Steve Jobs-anhängare (även om han nog mer föredrar produkterna före mannen än så länge). Jag lämnar er med det djupt rörande tal Steve Jobs höll för Stanfords studenter 2005, året efter att han fått sitt första cancerbesked. Livet och döden är ämnena han talar om. Rätt passande.