Ejda Ögren Superstar

Vi visar Captain Marvel på bion här i Vittangi på söndag och jag önskar att Ejda var:

1. Ett år och tre veckor äldre så hon fick gå på den (i vuxens sällskap)
2. Lite mer intresserad av superhjältar så hon skulle vilja gå på den

Hon är väldigt medveten om de uppförsbackar hon står inför som tjej, påtalar ofta snedfördelningen bland könen i de filmer och tv-serier hon ser, frågar varför filmen bara heter Röjar-Ralf när Vanilja är minst lika viktig i handlingen, hur det kommer sig att bara en av sex hundar i Paw Patrol är en tjej och varför pojkar alltid måste vara så töntiga (”eller tuffa som de själva tycker”).

Vi försöker vara ärliga när vi svarar, vi berättar att världen många gånger är förjävlig mot tjejer och att hon kommer att tvingas kämpa betydligt hårdare än sin bror bara för att nå lika långt i samhället.

Jag vet inte om vi gör henne en tjänst med ärligheten. Jag vet bara att jag tänker göra allt som står i min makt och helst lite till för att göra henne redo för världen.

Och att det hade varit kul att se Captain Marvel med henne, att låta henne se att det faktiskt finns tjejer som ärvduperhjältar, och att de är bra. För Brie Larson verkar helt ärligt vara en toppen-superhjälte.

8/3

Det börjar så tidigt. Små ord och tankar som tagna som enskildheter inte betyder något, men som sammantagna formar en berättelse.

Hur Tage när han berättar hur han och kusinen planerat sitt gemensamma födelsedagskalas säger vi vill bjuda några tjejer, men inte lika många tjejer som killar. På min fråga varför blir det en ryckning på axlarna till svar, han vet inte, det är bara så resonemanget har gått.

Hur Ejda när hon funderar över sin respektive sin storebrors kropp säger Tage är pojke och har en snopp, jag är flicka och har bara en snippa. ”Bara” en snippa.

kidsen