Extremt minnesgoda läsare av den här bloggen kommer ihåg att jag från tid till annan uttryckt missnöje kring mina datorväskor. Om det finns något jag är fåfäng kring är det väl just det, min datorväska. Eller nej, fåfäng är fel ord, besatt av att den ska fylla mina behov är nog mer korrekt, behov som dessutom är rätt luddiga och som grundar sig i en svårdefinierad helhetskänsla.
Hur som helst. Jag har ju i fyra års tid snart skrivit krönikor varje vecka som via TT har publicerats i landsortstidningar runt om i landet under den tillika luddiga överrubriken Nätkoll, krönikor som brukar handla om nätet, datorer, mobilvärlden, det uppkopplade samhället och allt som det medför.
Oftast tar de här 1500-teckenskrönikorna upp något som är aktuellt i detta nu och jag har därför nästan aldrig återpublicerat dem här i bloggen med någon månads eftersläpning, ett grepp som ju annars är rätt vanligt i bloggvärlden. Men för någon månad sedan fick jag fick hem den svenska datorväskan Holger för test, och skrev en krönika om min relation till datorväskor utifrån ett test om den. Och eftersom det här är ett ämne jag tidigare har tagit upp i dessas spalter rätt frekvent, så tänkte jag göra ett undantag och publicera den.
Jag är ständigt på jakt efter den perfekta datorväskan. Eftersom jag rör mig rätt mycket i mitt jobb och alltid bär min dator med mig, fyller den här fetischen också ett praktiskt syfte.
Antalet väskor jag testat närmar sig hundra. Jag föredrar axelremsväskor, gärna så slimmade som möjligt men ändå så rymliga att det går att packa ner två dagars lätt resepackning. Jag har hittills aldrig blivit helt nöjd.
Nyligen fick jag möjligheten att utvärdera en ny svensk serie datorväskor med namnet Holger. De finns i tre modeller – Junior, Senior och Backpack. Junioren rymmer en surfplatta, senioren är en klassisk portföljmodell som kan användas med axelrem och den tredje är en ryggsäcksmodell. Priset är högre än vad jag brukar leta efter (Holger kostar från 1800 kronor och uppåt) men har flera detaljer som är sympatiska – de är snygga, gjorda av återvunnet material och kommer med inbyggt batteri som klarar två mobilladdningar eller nästan en surfplatteladdning.
Väskorna är robusta och vadderade på insidan, vilket både är bra och dåligt. Att datorn ligger skyddad även när fyraåringar hoppar på väskan är toppen, men gör den också svår att packa med något utöver dess egentliga syfte. Att trycka ner inte bara dator och anteckningsblock utan även blöjor, våtservetter och mellanmålsbananer för en eftermiddag med barnen på stan lät sig inte riktigt göras. Men så är väl inte det Holgerväskornas primära syfte heller.
Så jakten på den perfekta datorväskan för just mig fortsätter. Men en smart sak tar jag med från Holger – min nästa datorväska ska ha batteri. Men jag köper nog ett externt för ett par hundralappar och placerar i ett fack.
Vad är då den perfekta datorväskan just för mig? Tja, faktum är att jag ännu inte har hittat någon jag tyckt mer om än den något modifierade Manhattan Portage jag skrev om i två inlägg redan för åtta år sedan, och som jag fortfarande använder frekvent. Och det är egentligen inte ens en datorväska! Ibland är enkelhet bäst.