Var med i PP3 i P3 på eftermiddagen och pratade upfronts, det vill säga den konferensliknande sak som de stora amerikanska tv-nätverken ägnar den här veckan åt i New York när de presenterar sina hösttablåer för media och annonsörer. Det blev en smula sagt om själva fenomenet, dess något dalande betydelse, huruvida GW Perssons Backstrom skulle få premiär redan i höst eller tvingas vänta till våren som midseasonserie (min gissning på det senare visade sig stämma), lite Gotham (som jag är småpepp på får jag erkänna) och slutligen dabbade jag mig när jag inte hade koll på vad Katherine Heigls nya serie heter (State of affairs var svaret).
Hur som helst – bortsett från att jag kände mig en smula svamlig var det roligt att vara med och förhoppningsvis även någorlunda informativt för P3-lyssnarna.
Som kuriosa kan nämnas att min medverkan föregicks av småbarnssdribbel på slak lina. Jag hade meddelat att jag kunde vara med tidigast klockan 15.15 eftersom det är tiden då Johanna senast brukar vara hemma när hon tar den tidiga bussen från jobbet på Icehotel. Klockan 15.12 ringde programledaren Linnea Wikblad upp, och när jag frågade hur lång tid det var tills jag skulle vara med blev svaret 1.50 minuter. I samma stund såg jag genom vardagsrumsfönstret Johanna komma gående borta vid korsningen in mot vår gata. När hon klev in genom dörren återstod 15 sekunder tills låten som spelades var slut, så jag placerade utan pardon Ejda i hennes famn och sprang själv nedför trapporna till källaren och hann precis få in headsetet i öra och lur tills det var dags att bli påad.
Vill man lyssna så avsnittet inbäddat nedan. Jag dyker upp cirka 75 minuter in i programmet.
——
Och på tal om tv. Jag skrev om Parenthood på TVdags i dag.
