Tage håller på att lära sig cykla. Egentligen lärde han sig redan förra våren, hittade balansen och cyklade runt på prästgårdsparkeringen nästgårds och tog även en tur bort till kusinen Ville, men sedan kom det av sig, han var liksom inte intresserad, och det kändes inte rätt att tvinga honom, han var trots allt bara fyra år.
I år har vi dock bestämt att han verkligen ska lära sig, inte minst eftersom han mer och mer börjat uttrycka önskningar om att få börja hänga med de barn i sex- och sjuårsåldern som rör sig i byns centrala delar, och som allihop cyklar. Så nu är det stenhård disciplin som gäller, cykling till och från dagis varje dag, och gärna en tur därutöver senare, för att han ska få upp självförtroendet och inse att han faktiskt kan, samt inse vilken enorm befrielse det innebär att ha kapacitet att transportera sig själv.
Förra veckan snubblade jag över ett mycket fascinerande videoklipp, om en man som försöker ”avlära” sig kunskapen att cykla på vanliga cyklar, genom att i stället lära sig att använda en cykel där styrningen fungerar tvärtom, det vill säga där vänstersväng av styret ger utslag åt höger och vice versa. Det visar sig vara lättare sagt än gjort (åtta månaders träning!), och scenen där han utmanar kaxiga försökspersoner som tror att uttrycket ”easy as riding a bike” även gäller tvärtomställda styren är obetalbar.