Etikett: Akademibokhandeln

Akademibokhandeln bryter mot sina egna exklusivitetsregler

Dags att vara lite surmage i det här exklusivitetskriget igen. Har ju skrivit tidigare i frågan gällande turerna kring Dag Öhrlunds deckare Ingen lämnas kvar, som Akademibokhandeln valde att bojkotta i samtliga sina kanaler efter att förlaget Lind & Co gett boken exklusivt till Storytel bland streamingtjänsterna det första halvåret. Akademibokhandelns vd Malena Edsman försvarade bojkotten på följande sätt i en intervju med Svensk Bokhandel:

Maria Edsman, vd på Akademibokhandeln och Bokus, motiverar beslutet med att företaget ser sina olika kanaler som en helhet.
– Vi ser vår verksamhet som en helhet med olika kanaler där vi erbjuder böcker till våra kunder. Då vill vi ha samma erbjudande i alla kanaler. Det är vår hållning, säger Maria Edsman.
Alla böcker finns ju inte i alla format och ni hade ju inte reagerat likadant om titeln inte funnits som ljudbok. Vad är skillnaden?
– Om det är ett format som inte finns är det inget problem. Men här handlar det om en bok som finns och som vi inte får tillgång till.

Redan då i juni när det här blev känt lyfte jag faktumet att det rimmade en smula illa att bli upprörd över exklusiva avtal när Akademibokhandeln själva nyss hade slutit ett snarlikt sådant med Triumf förlag gällande en ny barnboksserie kallad Ville & Vera, som gav Akademibokhandeln ensamrätt på dessa böcker i ett halvår innan övriga handeln fick dem (det vill säga samma exklusivitetslängd som Lind & Co gav Storytel för Ingen lämnas kvar). Men oaktat illa rimmande, någonstans höll väl Edsmans logik gällande deras agerande ändå ihop i det där skedet, kan tyckas.

Nu i morse skulle jag dock vilja hävda att det sprack rejält. För i en intervju hos Boktugg med Katarina Ekstedt på Triumf förlag nämns det – vilket åtminstone inte jag sett någonstans tidigare – att Ville & Vera-böckerna enbart går att köpa i Akademibokhandelns fysiska butiker, och inte säljs via nätbokhandeln Bokus, trots att de är systerföretag i samma koncern och Maria Edsman är vd för båda. Talet om att se sin verksamhet som en helhet där samma erbjudande ska erbjudas i alla kanaler gäller alltså inte Akademibokhandeln/Bokus själva.

Hårklyveri? Nej, det tycker jag inte. Maria Edsman motiverade deras bojkott med att Lind & Co-boken Ingen lämnas kvar existerade som ljudbok i digital form tillgänglig för streaming, och då krävde Akademibokhandeln att de ska skulle kunna erbjuda denna titel i den kanal de har för det ändamålet – streamingtjänsten Bokus Play. Samma resonemang gällde även ett par veckor senare, då Norstedts först meddelade att Storytel skulle få David Lagercrantz nya Millennium-bok Hon som måste dö exklusivt som streaming i tre månader, bara för att några dagar senare tvingas backa och meddela att även Bokus Play skulle få den, inför hotet om en ny totalbojkott från Akademibokhandeln. Fallet med Ville & Vera är exakt likadant – de hittills två titlar som getts ut existerar i fysisk form och skulle alltså kunna säljas via deras egen kanal Bokus, men de väljer att inte göra det, eftersom de beslutat att Akademibokhandelns fysiska butiker ska få den exklusivt.

(Lind & Co släppte därefter också Dag Öhrlunds bok Ingen lämnas kvar till Bokus Play, varvid Akademibokhandelns bojkott upphörde.)

Missförstå mig nu inte. Jag tycker att Akademibokhandeln ska kunna sluta vilka exklusivitetsavtal de vill, och tydligen går ju det här samarbetet bra, Katarina Ekstedt på Triumf förlag verkar i intervjun med Boktugg vara jättenöjd. Men jag tycker att det ger en besk eftersmak när Akademibokhandeln motiverade agerandet mot Lind & Co och Norstedts på det här sättet (och i praktiken tvingade till sig deras titlar), bara för att sedan agera på ett helt annat sätt internt när det gäller exklusivitetsavtal de själva sluter.

Dubbelmoral, kallas det väl.

Dags att porta även Lagercrantz Millennium-bok nu?

Exklusivitetskriget tog ytterligare en vändning i går när Norstedts meddelade att Storytel kommer att få ensamrätt på streamingen av David Lagercrantz tredje och avslutande Millennium-bok när den kommer i augusti. Hon som måste dö som boken heter kommer enbart att finnas hos Storytel bland ljudbokstjänsterna de tre första månaderna efter utgivningen.

Det blir intressant att se om Akademibokhandeln nu väljer att reagera på samma sätt som med Dag Öhrlunds deckare Ingen lämnas kvar, och helt väljer att blockera den från sina kanaler eftersom de inte får tillgång till den i Bokus Play. Än så länge finns Lagercrantz titel listad hos Bokus för försäljning med start 22 augusti, men det kan ju enkelt ändras med ett knapptryck.

Väljer de att inte bojkotta Lagercrantz, tycker jag i rimlighetens namn att de måste upphöra med sin bojkott mot Öhrlund också. Att hålla på och dela ut bannbullor till den ena men inte den andra för att den senare är en potentiellt viktigare titel vore riktigt illa, anser jag.

Nu har ju visserligen inte David Lagercrantz Millennium-böcker blivit riktigt samma supersuccéer som originaltrilogin av Stieg Larsson, men de har ändå sålt väldigt bra, och självklart kommer Akademibokhandeln och Bokus att tappa omsättning om de inte tar in boken, det är höstsäsongens stora indragartitel i år, och köper inte kunderna den hos Akademibokhandeln/Bokus så köper de den (och andra böcker som åker med av bara farten) på Adlibris eller i en matvarubutik i stället.

Vore intressant att veta vad personalen i Akademibokhandelns butiker har uppgetts att säga om kunder kommer in och frågar efter Dag Öhrlunds bok. Bokus Play är ju en väldigt liten aktör på streamingmarknaden efter Storytel, Bookbeat och Nextory, så de allra flesta bokköparna vet antagligen inte ens om att den existerar. Och det är ju ett knepigt sätt att bli varse om dess existens på – Jo, vi har också en streamingtjänst, vill du börja abonnera på den? Vi har ett toppenerbjudande men den saknar tyvärr boken du just kom in och ville köpa.

För övrigt dröjde det en bok längre än jag trodde innan Millennium blev Storytelexklusiv. Så här skrev jag i juni 2016 när det stod klart att Storytel skulle köpa Norstedts:

Dagens besked gör Storytel till en storspelare på allvar i den svenska bokbranschen, endast slagen i storlek av Bonniersfären. En viktig orsak till köpet lär handla om innehåll, Norstedts har inte digitaliserat särskilt mycket av sin backlist och det finns säkerligen en stor mängd titlar som kan fungera bra i Storytels ljud- och e-boksbibliotek. Och det ska bli intressant att se vad som händer med den femte boken i Millennium-serien när den ges ut nästa år, blir det en Storytelexklusiv titel till en början?

Det blev alltså inte femman utan sexan. Men kom ihåg var ni (nästan!) läste det först!

Bokus satsar på ljudboksstreaming – men har de något att vinna?

Branschmedierna Boktugg och Svensk Bokhandel skriver i dag om att Akademibokhandeln ger sig in på marknaden för streamade ljudböcker, en tjänst som ska konkurrera med Storytel, Bookbeat och Nextory lanseras under våren. Namnet är inte klart, men det ska på något sätt ligga under nätbokhandeln Bokus, som ju är ett dotterbolag till Akademibokhandeln.

Hos Boktugg skriver Sölve Dahlgren att det här ”kommer att skaka om den svenska bokbranschen”. Sett till att det redan finns tre etablerade aktörer, där en av dem dessutom är väldigt dominant och även de andra två växer, undrar jag om det inte är en lite väl spetsig formulering. De digitala satsningar Akademibokhandeln tidigare gjort har inte direkt övertygat, och landets största nätbokhandlare Adlibris kom ingen vart med sina försök till ljudboksplattformar under rätt många år (någon som minns satsningarna Laudio och Mondo?), det var först när Bonniers valde att klippa banden till nätbokhandeln och skapa ett nytt bolag i formen av startupen Bookbeat som de fick lite vind i de digitala seglen.

Bokus startsida för ljudböcker i dag. Om några månader ser den med all sannolikhet radikalt annorlunda ut.

Nu är det så klart möjligt att Akademibokhandeln och Bokus lärt sig av Bonniers misstag, och gör något mycket bättre. Detaljerna verkar inte redo att presentera ännu, men Akademibokhandelns vd Maria Hamrefors säger till Dagens Industri – som var först med nyheten – att de ska leverera ”ett flexibelt erbjudande, dels för kunder som lyssnar mycket, men också för strökunder”. I mina öron låter det som en modell liknande den som Storytel hade förut, då de hade ett billigare abonnemang (typ 99 kronor/månad) som tillät lyssning på en titel per månad (eller var det två?) utöver standardabonnemanget på 169 kronor som ger obegränsad lyssning. Kanske kompletteras det även med ett familjeabonnemang, som ju många efterfrågat hos ljudbokstjänsterna men hittills bara Nextory erbjuder.

Ordet ”strökunder” för i och för sig tankarna till styckeköp, men väljer de en lösning som erbjuder både abonnemang och enstaka spontanköp, tror jag de ber om problem. Styrkan hos streamingtjänsterna är enligt mitt sätt att se det att de har en modell som de slipar till perfektion, inte att de har flera olika butiker, tjänster och erbjudanden som överlappar varandra. Det är lätt att i det avseendet göra en jämförelse med hur det ser ut i kampen mellan Spotify och Apple Music, där den förra levererar ett i grunden mycket enkelt streamingerbjudande som alla förstår, medan den senare är ett lapptäcke bestående av en butik (iTunes store), två streamingtjänster (Apple Music och iTunes Match) och ett mellanting (iCloud Music Library) alla byggda på samma plattform, vilket varken ger en riktigt stabil tjänst eller framstår som enkelt för kunderna att välja mellan eller förstå.

I intervjun med DI säger Maria Hamrefors att ”Bokus har arbetat med e-handel i över 20 år och har lång erfarenhet av att möta kunderna digitalt”, och det har hon ju så klart rätt i. Men även om de har lång erfarenhet av digitala kundmöten, så är de inte kända som digitala spjutspetsar. Den enda digitala satsning de faktiskt fått en hel del uppmärksamhet för – e-boksbutiken Dito som lanserades 2011 – för en allt mer tynande tillvaro, och på startsidan anger de klart och tydligt att de föredrar att e-böcker numera handlas direkt från Bokus. Möjligen är det ett tecken på att Bokus vill samla alla sina tjänster under ett och samma tak och Bokus är ett välkänt varumärke, men nja – de har en del att bevisa.

Nåväl! Det ska trots mina dubier bli spännande att se vad Akademibokhandeln tänkt sig och jag har gärna fel i min skepsis, bra tjänster älskar vi alla. Lansering ska ske i vår.

Dags att ringa till Tyskland, Bokus

I december 2015 skrev jag bland annat så här då jag recenserade läsplattan Tolino Vision 2 och jämförde den med Adlibris platta Letto Frontlight:

Det är inte utan att jag önskar att Adlibris hade vänt sig till Tolino i stället för franska Bookeen i jakten på sin läsplatta.

I ljuset av gårdagens nyhet hos Svensk Bokhandel att kanadensiska Kobo inleder ett samarbete med Tolino och blir deras hårdvaruleverantör framöver, kan jag inte undvika att önska att detta ska ske ännu mer. Från SvB-texten i går:

Tolino startades våren 2013 av de tyska bokhandelskedjorna Hugendubel, Thalia och Weltbild. Anledningen var bland annat att konkurrera med Amazon och Kindle på e-boksmarknaden.

Sedan dess har företaget växt stadigt. 2014 började Libri och över 1 500 oberoende boklådor att sälja Tolinos enheter och e-böcker. 2015 anslöt kedjorna Mayersche och Osiander. I dag är Tolino tillgängligt i Österrike, Schweiz, Belgien, Nederländerna och Italien vid sidan av Tyskland, enligt Bookseller.

Att företaget nu börjar samarbeta med den internationella e-boksspelaren Kobo, som enligt Publishing Perspectives kommer att leverera operativsystemet till Tolinos plattform, tros få stor betydelse för den europeiska e-boksmarknaden.

Frågan är dock om Adlibris är intresserade av att integrera sig med ett annat system, det verkar ju åtminstone försäljningsmässigt gå rätt så bra för Letton på egen hand. Men samtidigt, visst vore det smutt om vi fick en riktigt bra och bred europeisk aktör som tog ett samlat grepp på läsplatte- och e-boksmarknaden?

Det finns ju dock en annan stor aktör vars e-boksplattform verkar ha gått något i stå utvecklingsmässigt de senaste åren, och som skulle kunna avancera fram rejält om de vågade satsa – en aktör som likt Tolino är ägd av den traditionella bokhandeln.

Så vad säger ni Akademibokhandeln, är det inte dags att ringa Tyskland och kolla vad Tolino kan göra för era bolag Bokus och Dito?

Nej hörni, slopa Akademibokhandeln i stället

Dagens stora bokbranschnyhet är att landets ledande bokhandelskedja Akademibokhandeln senare i år börjar med e-handel. Kedjan kommer att dra nytta av att man redan sitter på infrastruktur och distribution via sitt ägande av nätbokhandeln Bokus, och kommer att erbjuda sina kunder att via akademibokhandeln.se e-handla böcker till den fysiska bokhandelns priser. Samtidigt ska man fortsätta driva bokus.se, där samma böcker ska säljas på den lägre prisnivå vi vant oss vid hos nätbokhandlare.

Låter det som det snurrigaste ni har hört? Det tycker jag också.

Visst, i intervjun hos Boktugg nämns att (de dyrare) köpen via akademibokhandeln.se kommer att ge vissa fördelar gentemot (lågpris)köp hos bokus.se – returer av webbköp kan lämnas in i kedjans fysiska butiker exempelvis – men det känns som en klen tröst. Beställningarna kommer att landa i Bokus system, hanteras av Bokus personal och skickas ut från Bokus lagercentral – den enda skillnaden bortsett från priset för den absoluta merparten av kunderna borde bli vad som är tryckt på papperskartongen böckerna levereras i.

Jag tycker att de i stället borde ha satsat hårdare på Bokus, så pass hårt att de helt slopat namnet Akademibokhandeln och gått all in på Bokus. Akademibokhandeln må vara Sveriges i särklass största bokhandelskedja, men det känns inte som ett varumärke för framtiden. Bokus må å sin sida alltid ha legat efter Adlibris i försäljning, men de har ett starkt och välkänt namn, och till skillnad från ”Akademibokhandeln” är det dessutom ett namn som åtminstone för mig blickar framåt i stället för bakåt.

skarmavbild-2016-10-19-kl-20-10-40

Hade Akademibokhandeln förlorat fysisk försäljning på att döpa om hela sin bokkedja till Bokus? Min magkänsla säger nej, men även om de gjort det, så hade de i alla fall skickat en signal till hela Boksverige att Bokus är ett namn för framtiden, och jag tror att de med bokhandelskedjan tydligt i ryggen enklare hade kunnat göra Bokus.se till landets största nätbokhandlare.

Hade det inneburit ett pedagogiskt problem att tvingas förklara varför man hade högre priser i de fysiska Bokusbutikerna än på bokus.se? Nej, jag vägrar att tro att det är så i dag, kunderna har sedan länge lärt sig att köp över nätet är billigare än i butik, på samma sätt som det är helt naturligt att det är billigare att köpa take away från en restaurang än att stanna och äta den i lokalen.

Snarare blir det i stället nu ett problem att förklara varför företaget driver två nätplattformar som säljer samma böcker till olika priser.

Vi pratar småbarnsliv på Akademibokhandeln Skrapan

Är du föräldraledig och boende i Stockholmsområdet? Är du inte alls föräldraledig men råkar vara ledig på tisdag förmiddag nästa vecka (14/4) och är intresserad av småbarnsliv och hur familjens ekonomi förändras när ni får barn? Då tycker jag att du ska ta och bege dig till Södermalm, närmare bestämt till Akademibokhandeln Skrapan, där jag, Johanna och Jenny Rosander-Ney ska prata om våra böcker När två blev tre samt Mamma pappa pengar – En ekonomihandbok för föräldrar. Klockan elva drar det hela igång, jag antar att vi håller på ungefär en timme. Kom kom, det blir roligt och informativt!

Skärmavbild 2015-04-07 kl. 10.31.50

Mer information om evenemanget hittar ni här.

Ryggen utåt

Fördriver några minuter på stan före ett möte. Kliver upp på relativt nya Akademibokhandeln på Kungsgatan för första gången. Kollar om de har min pocket – check, kollar om de har vår föräldrabok – check. Fast samtliga exemplar med ryggarna utåt – bu. Åtgärdar pocketen, den står i ett undanskymt hörn, kan behöva lite extra hjälp, anarki i det lilla. Gillar verkligen att fiket de har i samarbete med Wayne’s Coffee tillåts sippra ut i lokalen, folk sitter och fikar vid bord lite här och där, gör att butiken känns mer levande, en mötesplats, inte bara ett boktempel.

Nu vidare till mötet. Ångrar att jag inte frontade föräldraboken också. Nästa gång.

Jakten mot nollpunkten

Det färska numret av Svensk Bokhandel har flera artiklar om det sorgliga tillstånd den svenska bokbranschen befinner sig i. Bokreaaktörer som desperat jagar mot nollpunkten genom att försöka locka in kunder i butiker genom att sälja böcker med rejäl förlust, och en bokhandlar-/förlagsgrupp som genom ett telefonsamtal uppfinner ett debutantpris och ger det till en av sina egna författare.

Två spontana frågor:

1. I år såldes Leif GW Perssons ”Gustavs grabb” för 49 kronor på sina håll på rean. Hur många år dröjer det innan någon aktör erbjuder en reatitel gratis för att locka in besökare på rean? Jag gissar på två.

2. Varför i hela fridens namn kände sig Akademibokhandeln/Norstedts tvungna att instifta ett debutantpris och ge det till Norstedtsförfattaren Eija Hetekivis Olssons roman ”Ingenbarnsland”? Boken har fått strålande kritik – bland annat av mig i Upsala Nya Tidning – och författaren har intervjuats av flertalet stora medier i samband med utgivningen. Om Akademibokhandeln/Norstedts nu inte anser att det räcker i uppmärksamhetsväg, tror de verkligen att en liten eventuell notis i en sidospalt om att boken vunnit ett pris ingen hört talas om ska göra någon skillnad? Tilltaget drar ett löjets skimmer över bokhandelskedjan och förlaget, och idiotin färgar tyvärr även av sig på ”Ingenbarnsland” trots att Hetekivi Olsson med all säkerhet var helt ovetande om tilltaget.