Jag är med ny dator nu. Jag tycker om den. Jag tycker mycket om den, och fällde en liten tår vid uppackandet.
Min ambition var att jag skulle köra med Open Office i mitt nya mac-liv, det har ju kommit en ny version precis, gratis och öppen källkod är gott och tanken att ha en helt Microsoftfri dator lockar mig, även om det på intet sätt är ett självändamål.
Men så laddade jag ner, installerade, ändrade lite inställningar och drog igång mitt romandokument. Och det såg ju helt okej ut, allt verkade ligga på plats, inga direkta omflödningar och det går ju att spara i vanligt word-format vilket underlättar kommunikationen med omvärlden men … ja, det kändes konstigt, avigt, en smula fel. Och visst, det finns mycket på den nya datorn som känns konstigt – jag är ännu inte van med det nya tangentbordet till exempel och det kommer att ta lite tid innan den helt knapplösa styrplattan blir du och bror med mina fingertoppar – men … det här kändes annorlunda, skevt, onaturligt.
Så jag förbliver nog vid min läst, Gud vet att mitt romanskrivande behöver stabilitet för att det ska gå framåt.
Typiskt att man skulle komma ut som stockkonservativ när det gäller just Microsoft.
Jag brukar använda ett ordbehandlingsprogram som heter Nisus Writer Express på min Mac och tycker det fungerar fantastiskt bra. Så pass bra att jag faktiskt köpte hela versionen av programmet för några månader sen.
Kolla in programmet här: http://www.nisus.com/
Det viktigaste för mig är på något sätt att programmet – på gott och ont – beter sig så likt Microsoft Word som möjligt. Dels för att jag har använt det dagligen i … tja, femton år vid det här laget och jag är ovillig att ändra mig allt för mycket, men också eftersom filformatet blivit en sådan de facto-standard. Visst, alla program kan öppna wordfiler nu för tiden, men jag ogillar att det i många program är så uppenbart att det sker en konvertering när man gör det. I Open Office sker det sömlöst, och man kan ställa in så att programmet per automatik sparar i word-format, vilket för mig är en trygghet. Nisus är fint och jag har provat det tidigare, men det är i sammanhanget för olikt Word för att jag ska känna mig bekväm. Inte ens Open Office, som jag tror är det närmaste jag kan komma i ren ripoff, känns nära nog. Tyvärr.
Men ÅH det var ett JÄVLA tjat om den där datorn! För i helvete, nörd. Skärpning!
jag trodde aldrig att något liknande skulle hända mig. men en dag efter en tids användande av min mac var jag plötsligt förälskad. och då är jag inte ens intresserad av datorer.