Skriver recension av ”The dictator” för UNT på Pause vid Greta Garbos torg, ett fik som trots ett modernt standardutförande är oväntat trivsamt. Två mammor kommer in med sina barn, två runt cirka tre och en ettåring, de sätter sig vid ett bord en bit bort och de håller låda å det grövsta, jag sätter i lurarna för att få lite arbetsro men får en intensiv längtan efter Tage i bröstet trots att det bara gått en och en halv timme sedan jag lämnade honom på dagisgården, han är i en väldigt kramig fas nu och ville först inte släppa mitt byxben innan han gick fram till den Bobby car han tycker så mycket om och satte iväg, vinkandes hej då i sin skinnjacka och toppluva, så liten och vuxen på en och samma gång så att hjärtat knyter sig.
Vi hade en väldigt mysig pappa/son-dag i går, vi var ute nästan fem timmar i parker och gjorde en cykelutflykt och efter att jag varit ute och sprungit framåt kvällskvisten duschade vi ihop innan han skulle gå och lägga sig och jag satt på golvet i duschkabinen och han fick sköta duschstrålen bäst han ville och höll på att skratta ihjäl sig när han upprepade gånger skulle rikta den mot mitt ansikte och jag skulle skrika hjälp! hjälp! hjälp! varje gång vilket inte var allt för svårt att lyda eftersom han närapå dränkte mig.
Jaha, nu tar batterierna i datorn slut också och inget strömuttag i sikte. Får väl gå hem och skriva klart då.
