Lyssnade på P1 Morgon. En reporter var utskickad till kajerna nere vid Nybroviken, där båtar i skytteltrafik kör stressade stockholmare ut i skärgården. Köerna ringlar sig långa, barn skriker i bakgrunden, solen gassar (än så länge i alla fall). Reportern går fram till ett äppelkäckt par i 30-årsåldern, boende i USA till vardags men hemma för att fira midsommar:
Hur ska ni fira?
”Vi vill komma ut i naturen där det är lugnt och skönt, och inte så stressigt”, säger mannen.
Så ni vill inte vara kvar inne i staden?
”Nehejdu, det är INTE ett alternativ”, säger kvinnan och skrattar lite överseende åt reportern som kunnat ställa en så korkad fråga.
Alltså, jag förstår teorin. Men om man åker hem från USA för att komma ut i naturen när det är lugnt, avslappnade och skönt, så ska man nog INTE ta en båt ut i skärgården på midsommarafton. Maken till kaos, desperation och myller av människor vars besvikenhet får fritt utlopp framåt eftermiddagen när det visar sig att dagen inte blev så midsommarmysig som på den idealiserade broschyrbilden – nej tack, jag står nog över och drar till skärgården nästa helg istället.
Stockholm är ju som allra bäst på midsommarafton. Folktomt, avslappnat och så ostressigt det någonsin kan bli. Helt fantastiskt faktiskt. Själv tänker jag äta traditionell midsommarmiddag hos min vän i Enskede Gård (två stationer utanför tullarna räknas väl som landsbygd?), och sen går vi väl ut någonstans, om något håller öppet. Tre av de fyra senaste midsomrarna har jag hamnat på Metropolis framåt natten, men de har ju lagt ner nu. Hm hm. Oh well, det löser sig. Det gör det alltid.