Alltså nu skjuter jag ju mig själv i foten eftersom både Metro och Stockholm City är våra kunder men:
Jag steg ner i tunnelbanan vid klockan 08.55, plockade åt mig en Metro från ett tidningsställ på vägen. Klockan 09.01 klev jag upp ur tunnelbanan efter att förstrött ha bläddrat igenom den, och slängde tidningen i närmaste tunna vid utgången.
Sex minuters livslängd. Det är rätt mycket resursslöseri inblandat i våra kollektiva resor.
Vadå skjuter dig i foten? Det är väl inte TT Spektra som skriver den här bloggen? Det är väl Daniel, eller är du ett med jobbet?
Jag skrev det ju med viss ironi, men ändå, lite sanning finns det ändå i meningen tycker jag. Visst är det privatpersonen Daniel som skriver den här bloggen, men samtidigt är ju inget svart och vitt här i världen. Metro är en viktig kund för min arbetsplats, och skulle de inte finnas så försvinner en intäkt för företaget jag jobbar på, vilket kanske skulle få återverkningar för min närmiljö. Nu tror jag visserligen inte att Metros existens på något sätt är hotad, och inte heller lär mitt lilla miljöinlägg påverka något, men nog finns det väl en orsak till att klyschan ”bit inte den hand som föder dig” existerar.