Vi fick besök av min mamma i helgen. Det känns som att vi bör ha gått uppåt två mil i den brännande solen (jag har en svidande bonnabränna i nacken som bevis), vi har besökt lekplats efter lekplats efter lekplats, vi har badat i Tanto (de av oss som går i förskolan i alla fall), spelat minigolf och besökt Gröna Lund. Det sistnämnda var för övrigt en superhit – vi gick dit först efter klockan 17 i dag, med effekten att det i princip inte var några som helst köer till barnattraktionerna. Skoja att vi alltid tänker göra så även i fortsättningen. Dessutom kom vi så sent till lasagne- och pannkaksbufférestaurangen att de höll på att stänga, varvid vi fick gratis tillgång till deras wienerbrödshylla eftersom de annars ändå bara skulle ha slängt dem.
Som med allt annat här i livet var för övrigt Ejda fullständigt måttlös och oförstående inför faror på Grönan. Hade inte måttgränserna satt stopp för hennes framfart (96 centimeter räcker inte så långt på de tuffare attraktionerna) hade hon varit såväl Fritt Fall- som Insane-åkare vid det här laget.
Tage summerade helgen fint när vi promenerade hem från färjan från Djurgården. Det har varit en både rolig och tråkig helg. Rolig för att vi gjorde så mycket skoj, och tråkig för att farmor åkte hem.
