Den folktomma helgen är snart till ända. Skulle gå och fika med min vän Lisa i går, och vi tog det säkra före det osäkra och valde Gamla stan, för om något skulle vara öppet så borde det ju vara där, i de turisttäta kvarteren. Och faktum var att det var svårt att ens hitta plats någonstans, de tillfälliga besökarna verkade måttligt förstående för att man måste åka ut ur staden den här helgen, att det står i den svenska lagen att man ska tillbringa den på den fysiskt något luddiga men ändå väldigt konkreta platsen landet.
För det är lustigt att röra sig i innerstaden under midsommarhelgen. Aldrig är staden så etniskt annorlunda som just de här dagarna. Den vanliga etniska enfalden är som bortblåst eftersom innerstadens kraftigt dominerande vita medborgarskap har flytt fältet, back to nature för en helg och lämnat gatorna, tunnelbaneperrongerna och torgen fria för allsköns andra individer att för ett par dagar vara herre på täppan. Det är en rätt underlig syn, redan när jag kom ner till Odenplan kände jag att något var konstigt utöver ödsligheten, men det tog några tunnelbanestationer innan jag kunde sätta fingret på vad det var som var annorlunda, vad som saknades i bilden. Allt det vita. Puts väck.
Ja, i Gamla stan fanns det så klart några. Men de hade midjeväskor och det räknas inte riktigt.