Sommaren 2006 skrev jag följande här i bloggen:
Varje ny Pet Shop Boys-skiva sedan 1996 års ”Bilingual” har räknats som en comeback i medierna. Jag har aldrig förstått varför.
Det är som en naturlag. Det spelar ingen roll att de sedan albumdebuten 1986 i medel har släppt ett nytt studioalbum med 2,3 års mellanrum (nya ”Yes” är det tionde i ordningen). De gör alltid comeback.
Jag har lusläst medierna de senaste dagarna med anledning av releasen av nya skivan. I går kom belöningen. Jan Gradvall skriver en krönika i DI Weekend, och meddelar att Pet Shop Boys gör denna vecka comeback med ett nytt album.
Där satt den.
Väldigt intressant iakttagelse!
Jag har länge irriterat mig på att artister gör comeback efter bara 2-3 år, men jag hade inte tänkt på att PSB gjort det i snart 15 år.
De är väl dessutom ett av få band som aldrig hotat med splittring, eller ens särskilt engagerade solo/sidoprojekt?
Den där Pansarkryssaren Potemkin-operan gjorde de väl tillsammans?
Nej, de har aldrig varit på väg att splittras, och heller inte tagit några pauser. Mellan de ordinarie skivorna har de dessutom släppt remixskivor, greatest hits-skivor, satt upp en musikal i West End, gjort Potemkingrejen och skrivit och producerat musik åt andra. Så det ständiga comebacksnacket är synnerligen felvalt.