Om det var någon av er som för sisådär tjugo minuter sedan såg någon i svarta byxor, blåröd jacka och svart toppluva mer död än levande stappla över Sankt Eriksbron österut, think no further, det var jag. Shit vad jobbigt det är att springa när man inte gjort det sedan Göran Persson var statsminister. Typ.
Och så slår man på radion och hoppas på lite after training-sportradio i P4. Och så är det fucking jävla idrottsgala i direktsändning istället. Är det tacken för mina söndersprängda lungor? Vad!?
Jaha, nu ska Fredrik Reinfeldt dela ut pris också. En blå statsminister istället för en röd. Precis som min träningsjacka. Träningscirkeln är sluten.
Du är duktig du 🙂 Jag blir alltid lika imponerad över motionerande människor. Jag misstänker starkt att jag är Sveriges sista soffpotatis.
Åh, tack för förtroendet, men som sagt, hade du sett mig hade kanske epitetet ’motionerande människa’ verkat en smula övermaga i mitt fall. Jag kände mig väldigt osnygg. Men redan nästa gång hoppas jag på mer spring i benen! När träningsvärken som redan börjat pocka på uppmärksamhet släpper vill säga, alltså nån gång framåt februari.