Heldag i Kiruna i dag. Åkte in vid nio, satt och skrev till halv ett, åt lunch och begav mig till biblioteket där jag höll i en skrivarverkstad för sportlovslediga tonåringar (det var kul!), plockade upp Ejda som hängt med sina kusiner på badhuset och stan, körde till handelsområdet och köpte present till Tages stundande födelsedag (och tre lådor kattmat), fortsatte till ridskolan och såg Ejda rida Harry Potter i en knapp timme och rattade slutligen hem oss, vi ankom åter byn vid tjugosnåret. Rätt slut som artist nu, borde skriva lite till på boken men nej, jag orkar inte. Det får bli ett extrapass i morgon i stället.
Tage i radion om sportlovsskolan
Min mycket snart tonårige son Tage var med i radion i dag och pratade om att de till följd av höstens skyddsstopp i skolan behövde ta igen en del av den skoltid som då förlorades nu på sportlovet. Ett kortare inslag sändes i P4 Norrbotten, och ett längre gjordes av Sveriges Radios tornedalsredaktion Meänraatio. Det senare är det jag länkar till nedan. Inslaget är delvis på meänkieli, men frågorna till Tage och hans klasskamrat Siri är på svenska.
Norrsken
Det har varit några rejäla norrskenskvällar här på sistone. Så här såg det ut ovanför huset vid 18.30-tiden såväl 27 februari som 5 mars.
Notera gärna att jag mellan dessa dagar skottat bort snön från altanen så att den ska gå att börja använda. Nu kan gärna vårvintern få anlända.
Söderlund, fjällen, Jonsson och Putin
Jag tänkte att det kunde vara läge för lite variation. I stället för att skriva om mitt skrivande (13400 tecken nedplitade hittills i dag, tackar som frågar) tänkte jag helt kort nämna vad jag läser för tillfället, i stället för skriver.
I min Storytel Reader finns sedan några kvällar tillbaka Mats Söderlunds Härlig är jorden. Jag har i ärlighetens namn inte hunnit så långt ännu – jag ligger ju mest och skriver bok på mobilen när jag gått och lagt mig i stället för att läsa – men de sisådär fyrtio sidor jag hunnit gillar jag. Boken är en aning svår att genrebestämma, men undertiteln Om fjällen, vädret och allt det som ännu inte gått förlorat säger en hel del om innehållet. Eller som det står i en av meningarna på bokens baksidestext: Med utgångspunkt i sin egen passion för fjällen skriver Mats Söderlund om fjällvärldens historia och nutid. Prosan är vacker och innehållet viktigt. Bra!
Lyssning då? Började på Rysslands- och krigsforskaren Henrik Jonssons Hotet från Ryssland i går. Jag har hittills bara lyssnat när jag joggat, lagat mat och grejat med tvätt, men har redan hunnit en fjärdedel in, vilket säger mer om bokens längd (lite drygt sex timmar) än om hur mycket tid jag lagt på dessa sysslor i helgen. Hittills väldigt informativ om hur man ska kunna förstå Putins vansinnigheter.
Ny dag, nya bördor
I min pågående, föga upphetsande bloggserie Hur många tecken har jag skrivit sedan gårdagens inlägg kan jag meddela att gårdagen till sist landade på 15600, och att jag i dag nådde 10000 strax innan kvällens Mello startade, då jag i stället övergick till det evighetsprojektet. Får väl se om jag orkar skriva något mer i dag eller inte, det är ju trots allt lördagskväll.
Blir det bra då? Ibland tycker jag det, särskilt när jag lyckas få till en riktigt bra cliffhanger, vilket jag tror jag lyckades med i ett kapitelslut i går. Men jag känner mig osäker på den här skapelsen, det ska erkännas. Det gör jag i och för sig med varje bok, men när det är första delen i en ny serie känns det alltid lite extra svajigt.
Men jag kämpar träget på. Finns inte mycket annat att göra. Kul att vara författare nästan jämt!
The numbers game
Jag kämpar på med manuset, 15000 nya tecken i går, hittills 14200 i dag, och än har jag ju inte gått och lagt mig. Och nej, att skriva bok är inte en teckenmängdstävling, förutom när det är det. Jag måste ju nå i mål. Och då behövs det att jag skriver de där mängderna mest varje dag nu, inklusive i helgen.
Om jag ser slutet än? Nej, men i alla fall vägen fram dit, och det är en början (på slutet).
Deadline -13
Jag är inne i en väldigt intensiv fas med min kommande, sprillans nya, Storytel Original-serie. Jag skriver hela dagen, fortsätter skriva i mobilen på kvällen efter sänggång, vaknar alldeles för tidigt och plockar upp telefonen och skriver vidare i sängen tills det är dags att gå upp (och fortsätta skriva).
I går kväll i säng vid 22.30, skrev i tre kvart till på iPhonen och släckte lampan 23.15 (och tände den igen fem minuter senare när jag insåg att jag glömt bort att jag hade lovat mig själv att blogga i hundra dagar, så då blev det till att skriva några minuter till på det). Vaknade sedan 05.40 i morse, omöjligt att somna om så det var bara att börja skriva igen tills det var dags för uppstigning vid sju.
Tretton dagar kvar till den absoluta deadlinen som är satt i sten, och på något jäkla sätt måste det gå. Jag brukar kunna hamna i tidsnöd framåt finaldelen av mina böcker, men det vete fasiken vad det är som gör att just den här bokjäkeln aldrig vill bli klar.
Bara 99 kvar
Tänkte att jag skulle sparka liv i mig själv genom att försöka blogga 100 dagar i sträck, som på den gamla goda #blogg100-tiden, då 1 mars alltid var startdagen. Det kommer så klart att gå toppen, kom ju ihåg det så tidigt som klockan 23.20 på premiärdagen, det bådar stabilitet för framtiden.
Nåväl, en dag in har jag ännu inte fallerat. Alltid något.
Nomineringarna till Norrlands litteraturpris 2023
Årets nomineringar till Norrlands litteraturpris presenterades i dag. Totalt tio böcker med norrländsk koppling har letat sig in på de två listorna till priset som delas ut av oss inom Norrländska litteratursällskapet.
De nominerade i vuxenklassen är:
Inga bekymmer-bekymret av Mattias Alkberg (Teg Publishing)
Ovanjorden av Mikael Berglund (Albert Bonniers förlag)
Den underjordiska solen av Andrea Lundgren (Natur & Kultur)
Kaffe med mjölk av Ella-Maria Nutti (Wahlström & Widstrand)
Häng City av Mikael Yvesand (Polaris)
De nominerade i barn- och ungdomsklassen är:
Kanske är det längtan av Malin Fjellborg (Vox by Opal)
Älgkungen av Maria Hellbom (Bonnier Carlsen)
Mörka julnätter av Camilla Lagerqvist och Lina Blixt (Bonnier Carlsen)
Viskning mellan väggarna av Lina Stoltz (Barents Publisher)
Vera Vem? av Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmark (Bokförlaget Hedvig)
Titlarna tas fram av en särskild nomineringsjury, och just nu står vi som ingår i styrelsen för Norrländska Litteratursällskapet/Författarcentrum Norr i startgroparna, redo att läsa, bedöma och rangordna titlar var och en för sig så att vi i slutänden kan nå konsensus i de två kategorierna. Mottagarna av priset, som förutom äran får 10 000 kronor, tillkännages i samband med sällskapets sommarmöte som i år arrangeras 6-8 juli på Medlefors folkhögskola i Skellefteå i Västerbotten.
Om Norrlands litteraturpris:
Norrlands litteraturpris premierar årets bästa bok med tydlig norrländsk koppling. Priset delas ut av Norrländska litteratursällskapet i de två kategorierna vuxen samt barn och ungdom. Prissumman i vardera kategori är 10 000 kronor. Priset instiftades år 1973 under namnet Rörlingstipendiet efter författaren Arnold Rörling men heter sedan 2008 Norrlands litteraturpris.
I fjol tilldelades priset Kerstin Ekman samt Moa Backe Åstot.
48, 24, 13, 10
Så jag fyllde år i söndags. 48 nu. Herreminjösses. Samtidigt bör jag så klart vara glad att åren tillåts ticka på och att kroppen åtminstone fram tills nu rasslat med hyfsat på resan.
Men ändå. 48 delat på två är som bekant 24, vilket var min ålder när jag höstterminen 1999 flyttade till Stockholm. Det är nu alltså halva mitt liv sedan jag gick vidare från mina universitetsår i Uppsala. Ursäkta klyschan men her-re-gud, vart tar tiden vägen?
Firade årets bemärkelsedag i söndags med att börja känna av en förkylning. Trodde sedan i måndags och i går att det kanske bara varit inbillning, men i dag vaknade jag med halsont. Har väl drabbats av samma åkomma som nioåringen, som i dag har sin tredje sjukdag från skolan med snörvel och host.
Det är väl för övrigt dit som mycket av tiden gått när jag tänker efter, till Tage och Ejda, som nästa månad fyller ton- respektive tioåring. Återigen, her-re-gud.
Livet. Obönhörlig grej ändå.
Äntligen! Trade paperbacks är på väg till Sverige. Typ.
I veckans avsnitt av Förlagspodden pratar de om att bokformatet trade paperback – som på tråkigt bokbranschspråk tydligen ska kallas B-format – äntligen är på väg in i Sverige då Albert Bonniers förlag ska börja ge ut böcker i denna form i stället för de så kallade storpocket-titlar de tidigare gett ut. Boktugg har en summering.
Äntligen! säger jag (och så även Lasse Winkler i podden). Jag har skrivit om detta bokformat flera gånger tidigare här i spalterna, dels i ett inlägg från 2017, och dels ett från 2011.
Visserligen är det fortfarande ett virrvarr av storlekar och namn, och på vissa marknader räknas tydligen inte trade paperbacks och B-format som samma format, då de lanseras i olika storlekar (se engelskspråkiga Wikipedia för en fullständig genomgång). Men det är fortfarande ett steg i rätt riktning tycker jag, för de mjuka böckerna förtjänar ett bättre och mer kvalitativt liv i Sverige än vad de hittills haft.
Åh, nu börjar jag likt i de gamla inläggen åter drömma om vad som hade hänt om Dannyboy & kärleken fått lanseras i ett mjukt, mer behändigt och billigare format från start i stället för ett supertråkigt standardinbundet 250-kronorsformat. Antagligen inte så mycket alls, men en gammal boy kan väl få drömma?
Mitt författar-2022: Fyra utgivna böcker
I går summerade jag 2022 års mest gillade insta-bilder, men i dag tänkte jag lyfta fram det jag själv gillade mest yrkesmässigt med fjolåret – nämligen att jag under 2022 gav ut hela fyra böcker! Vete fasiken om det någonsin kommer att ske igen, särskilt med tanke på att alla gavs ut mellan början av maj och början av november, så i praktiken rörde det sig bara om ett halvår.
Först och kanske främst kom den avslutande delen i Nära gränsen-trilogin (den längsta bok jag skrivit), följt av andra och tredje delen i min lättlästa ungdomsbokserie Avbrottet kallade Jagad av alla och En stad som brinner. Avslutningsvis gavs även en lättläst bokbearbetning ut av mitt lilla rysarljuddrama Fäbodbröllop för radions P1. Kul med lite rekord!
Vad som väntar 2023? Jag har en sprillans ny (förhoppningsvis maffigt storslagen) Storytel Original-serie på gång under mitten av året, och i vår kommer den avslutande delen av Avbrottet, som ska heta Vi mot mörkret och vars manus jag lämnade in precis före jul. I övrigt har jag ett delvis annat sorts romanmanus oskrivet i skallen som jag verkligen skulle vilja få ur mig, och kanske kan det även bli något nytt på ungdomsfronten, vi får se vad jag mäktar med.
Bara att sätta igång, med andra ord. God fortsättning på det nya året!