Ordning och reda - Daniel Åberg

Jag är rätt hemkär. Jag är väldigt förtjust i att vara utomlands men är det helst i kortare doser, jag har inte bott utanför landets gränser och jag har aldrig varit på vift längre än tre veckor i sträck. Jag har aldrig känt någon dragning till att bo i ett annat land, ingen direkt lockelse, inget sug, aldrig känt behovet av att vidga mina horisonter på det sättet. Och efter en tid utomlands blir jag ofelbart irriterad över att saker och ting inte fungerar lika väl som hemma och känner alltid ett visst mått av lättnad när jag kommer hem, hur trevligt jag än haft det under min resa. Kanske är jag helt enkelt bara en trygghetsjunkie, och Sverige är för mig trygghet, rutiner och vanor.

Så trots att jag älskade faktumet att varenda fik i Berlin var en bar där uteserveringarna aldrig tvingades stänga bara för att det blev kväll och tillvaron i stort var rätt lazzies-faire om det franska uttrycket tillåts i den här tyska betydelsen, så var det ändå en rätt skön känsla att kliva in på Centralen i Stockholm vid min återkomst för en vecka sedan. Det var som jag var van vid. Det var som det skulle. Det familjära omslöt mig. Ordning och reda.

Men så står jag sent på lördagskvällen på en bar och känner att nu är den här kvällen nog. Jag är trött, jag har slutat dricka sprit för en timme sedan och motverkar morgondagens bakfylla genom att köpa en Ramlösa. Jag köper en till Morgan också, vi dricker våra Ramlösa och ungefär halvvägs igenom dem säger jag äh nu går vi och vi stegar mot utgången. I dörren stoppas vi bryskt av dörrvakten, den där kommer du inte ut med säger han. Jag tittar på den halvfulla Ramlösan i min hand och frågar skämtar du med mig? Han ser på mig med sina tomma ögon och svarar ser det ut som att jag skämtar? och ställer sig i vår väg. Vi får snällt dricka ur vårt vatten inomhus, att föra med sig dryck ut på gatan från baren är förbjudet och jag sväljer i vredesmod resten i ett svep och ställer den tomma buteljen demonstrativt i dörröppningen. Hela vägen hem förbannar jag det jubelidiotiska regelsamhälle vi lever i och funderar på en gruvlig hämnd.

Så vaknar jag till en ny dag och nattens smädelse känns mindre jobbig att bära, fyllan har ersatts av ett enklare bakrus och solen skiner där ute och jag ska få gå och äta frukost i Vasaparken med en vän, livet känns ljusare och Sverige är trots allt borta bra men hemma bäst. Så läser jag tidningen Vi i Vasastan, en artikel där borgarrådet Mikael Söderlund (m) får nys om att det i Stockholms Stadsmuseums regi anordnas stadsvandringar där man stolt visar upp Stockholms illegala gatukonst. Och eftersom artikeln bara går att hitta genom att man laddar ner en pdf-fil tar jag mig nu friheten att skriva av större delen av intervjun som Josefine Hökerberg gjort med Söderlund. Jag hoppas att Innerstadspress, som gör Vi i Vasastan, har överseende med detta:

Nu finansierar ni vandringar med otillåten gatukonst. Hur går det ihop?
– Det känner jag inte till, att Stadsmuseum har en sån vandring. Det tycker jag inte att de ska fortsätta med. Det är olämpligt. Om det stämmer har de inget stöd från Stockholms stad.
Vad menar du med det?
– Om det du säger stämmer kommer jag att tala med museichefen om detta. Jag tycker inte att det är lämpligt att Stockholms stad stödjer sån verksamhet.
Men vandringarna är populära och många tycker att gatukonsten är fin.
– Jag förstår inte vad du menar med gatukonst. Om den saknar tillstånd är det regelrätt skadegörelse och straffbart. Jag likställer det med att slå sönder någons bil.
Affischer, mosaik, minisommarstugor, spraymallar och dekaler. Har du inte sett?
– Nej, men om alla skulle sätta upp sommarstugor här och var skulle väl Stockholm se ganska konstigt ut. Vill man uppföra ett konstverk måste man ansöka om tillstånd. Allt annat är olagligt.
Kan man ansöka om tillstånd för att uppföra en graffitimålning?
– Nej, vi accepterar inte graffiti i Stockholm. Och vi tycker inte, som vissa andra, att graffiti är en konstform. Vi vill inte ha graffiti här.
Engelska myndigheter avstod från att tvätta bort spraymålningar av gatukonstnären Banksy, på grund av hans stora popularitet. Värdet på lägenheter i hus som han målat på har skjutit i höjden. Hans väggmålningar värderas till över fyra miljoner kronor. Kommentar?
– Han är inte välkommen till Stockholm.