Några e-boksgrejer så här på morgonen:
• I Svenska Dagbladet gör Mats Söderlund och Författarförbundet sitt bästa för att skjuta debatten om e-boken och biblioteken i sank genom att hävda att de som är emot deras förslag är parasiter som inte vill betala för sig. Det svar som Unni Drougge och Anna Troberg skrev till Författarförbundets första text viftas undan med att de är sjörövare, och ställer man sig skeptisk till deras licensmodell så är man bara en gratisätare som vill frossa på andras bekostnad. Det är alltså på den nivån de som är satta att företräda den svenska författarkåren vill debattera den här frågan. Jag blir så trött.
Det senaste jag skrivit i frågan gällande Författarförbundets ställningstagande hittar du här:
Grattis Författarförbundet – jag lovar att aldrig söka medlemskap hos er
Öppen fråga: Är situationen verkligen ohållbar?
E-pest eller e-kolera?
• En konceptvideo om hur e-böcker ”borde” fungera har cirkulerat på nätet de senaste dagarna. Även denna gör mig trött (och då har jag ändå sovit rätt så okej i natt), eftersom det enda syftet verkar vara att den digitala boken ska efterlikna den fysiska boken så mycket som möjligt när man bläddrar. Strunta i om det är praktiskt att göra så här verkar konceptmakarna ha tänkt, bara folk känner igen sig kommer de att gilla e-böcker! Det här är bara ett exempel på en oroväckande utveckling på datorområdet överlag tycker jag, många utvecklare verkar ha fått för sig att vi vill att våra program och tjänster ska härma den fysiska världen så mycket som möjligt. Adressboken i senaste versionen av Mac OS X är ju skräckexemplet, där de frångått utseendet som programmet haft i sju-åtta år och nu gjort om det till att likna en analog filofax. Varför? Tror de inte att användarna ska fatta hur programmet fungerar annars? 1995 hade jag kanske köpt argumentet, men år 2012?
Mats Söderlund är en idiot. Det håller inte längre att snacka om ersättning. Allt blir gratis. Det måste man fatta. Vad annars. Översättare kommer att sluta finnas till. Alla kan väl engelska. Behöver man kvalificerad hjälp får man – söka hjälp.
Man måste, som du, se möjligheterna. Tänk hoprullbaka läsplattor. De finns redan i Ryssland. Snacka om Gutenbergrevolution. Men författarförbundet vill inte vara med. Good riddance.
Och ”fysiskt” bläddringsbara e-böcker… well, det är väl en gimmick. Man kan säga: tekniken är i en tidig, vild fas nu. Snart ordnar det till sig och ofruktbara sidoskott försvinner.
Jag tycker inte att Mats Söderlund är någon idiot, de gånger jag har haft orsak att prata med honom (telefonintervjuade honom ett par gånger på mitt förra jobb) har han gett ett sympatiskt intryck. Men jag tycker att det är ytterst sorgligt att förbundet har valt att gå på den här linjen, av de orsaker som jag angav i mitt första inlägg i frågan, det vill säga att jag tycker att det finns större saker att ta i beaktande när det gäller den digitala utvecklingen än de kortsiktigt ekonomiska.
Jag skulle också vilja se någon sorts oberoende ekonomisk och samhällelig analys av hur författare påverkas av det här på lång sikt, framtagen av någon som inte företräder ett intresse i målet (det vill säga inte från bibliotekssidan heller alltså).