Man blir skadad av att läsa ”Snabba cash”:
Sitter på ett sunkhak i Vasastan och frossar loss i fläsknoisette och pommes frites i värsta Sandviken 1994-stil. Stället är förvånande tomt, det är ändå ett rätt trevligt och gemytligt hak. Har ni det alltid så här lugnt? frågar Morgan servitrisen. Tja, ungefär, svarar hon. Men hur går ni runt då? Hon tittar sig omkring, rycker på axlarna och säger jag vet inte, men stället har varit öppet i femton år tror jag. Jag och Morgan ger varandra en menande blick och är genast säkra – vi smörjer kråset på en penningtvätt.
Jag joggar/powerwalkar/släpar mig upp mot Hagaparken. En bil med tonade rutor står på tomgång precis över på Solnasidan. När jag är i höjd med den bromsar en BMW in bredvid, en kille med propert men ändå suspekt slitet utseende hoppar ur och lutar sig in i den andra bilen. Inget säger något, men ett litet paket byter snabbt ägare, och mannen kliver raskt in i sin bil igen och båda försvinner i hög fart norrut. Ett solklart fall av k-försäljning, tänker jag och hoppas att de inte ska vända och slå knäskålarna av det ofrivilliga vittnet.