Jag tänker ofta på hur skevt det är att Gästrikland hör till Norrland. Eller okej då, kanske inte ofta, men åtminstone någorlunda frekvent.
Pappa fyllde 60 häromveckan, i fredags reste jag norrut för att fira honom varvid en av dessa tankestunder inföll. Gästriklands och därmed också Norrlands sydligaste spets ligger i Gysinge, tolv mil norr om Stureplan. Gästriklands huvudort Gävle ligger 17 mil från Stockholm, för att ta sig till trakterna kring Sandviken där jag är uppvuxen åker man sedan två mil västerut.
17 mil. För att sätta det i lite perspektiv så återstår det från Gävle 116 mils bilkörning innan man kommer till Johannas hemby Vittangi. Ändå klassificeras båda platserna slentrianmässigt som Norrland.
Samtidigt hör Dalarnas fjällvärld, vars nordligaste delar ligger cirka 45 mil nordväst om Stockholm, till Svealand och är en del av civilisationen med stockholmslogik.
Kanske är det här en skitsak, en petitess utan orsak att fästa sig vid. Men för oss som hamnat i skarven, vi som kallats norrlänningar av sörlänningar och sörlänningar av norrlänningar, blir det ibland rätt påtagligt och det stör mig.
jag håller fullständigt med! när man flyttar från umeå till gävle känns det helt sjukt att fortfarande bli kallad norrlänning.
och förresten så tror jag att jag såg dig på stationen i gävle i lördags!
Jösses, spotted in Norrland. Du skulle ha ryckt tag i mig och sagt hej!