Nobelpris i litteratur. Det pirrar lite i kroppen, även om jag för första gången på många år inte jobbar denna väldigt speciella eftermiddag. Jag tänker sitta på åskådarbänken i lägenheten i Berlin och eventuellt skriva några kloka rader här i bloggen. Några rader blir det hur som helst, om de blir kloka återstår att se.
Vem jag tror på? Väldigt svårt i år tycker jag. Då jag – tyvärr – är helt imbecill när det gäller poesi skulle jag bli rätt besviken om det blev en lyriker, främst för att jag inte skulle känna den instinktiva oh yes nu måste jag läsa!-känslan spritta i kroppen. Å andra sidan vore det väldigt roligt om Tomas Tranströmer till sist faktiskt får priset.
Om vi säger så här: Om Peter Englund träder ut genom dörren och säger Ko Un eller Adonis tar jag årets pris med en axelryckning. I vilket annat fall som helst blir jag uppspelt.
Roligast? Tja, kanske om Cormac McCarthy eller Alice Munro fick priset. Den senare vore dubbelt skoj, eftersom det väl aldrig hänt att en kvinna fått det två år i rad.