Tidigare i veckan skrev jag om hur vänner och bekanta went bananas när jag nämnde i bloggen att jag skulle intervjua Naomi Klein. Bland annat ombads jag stjäla något av henne – en snytnäsduk, ja vad som helst. Nu var det ju bara en telefonintervju vilket försvårade stöldräder, men när vi i en passus pratade om hennes status som rockstjärna bland vänstermänniskor i allmänhet och globaliseringsmotståndare i synnerhet, nämnde jag ändå det där med snytpappret och min kompis. Naomi Klein, som skrattat artigt flera gånger under intervjun till mina putslustigheter, bröt ut i vad som lät som ett synnerligen äkta gapflabb. Oh my God. That’s really funny och tystnade ett tag innan hon la till and strange och fnissade vidare. And I’m really sorry I had to delay my trip, I will be coming to Sweden soon. Så blev hon tyst igen. And then I will steal your paper tissue.
Jag vet inte riktigt varför men jag rodnade djupt när hon sa det.
hihi, daniel, kan DU rodna? vad gylligt att naomi var den som fick dig röd.
Klart att det händer att jag rodnar. Jag är ju … tja, rätt blyg ibland.