Vi ska flyga söderut mot Stockholm snart, men två korta grejer:
Svensk Bokhandel skriver i två texter om den intressanta förlagsaffären mellan Sverige och Finland, där Bonniers köper det finska förlaget WSOY:s allmänutgivning och ger dem sin utbildningsdel i stället.
Patrik Sjöbergs väldigt uppmärksammade bok ”Det du inte såg”, recenseras i dag i Göteborgs-Posten (ej hittat på nätet). Dock inte på kultursidorna, där man normalt recenserar litteratur, utan på sportsidorna, skriver Gustav Almegård på Twitter. Det här trista sättet att behandla litteratur om sport och tidigare sportutövare pratade vi om i ett tidigt avsnitt av DJtv.
Liknar inte den hanteringen av sportlitteratur uppdelningen mellan ”kultur” och ”nöje” som åtminstone jag aldrig förstått mig på? Vissa böcker recenseras som nöje (ovanligt, men jag vill minnas att det hänt ett antal gånger) medan andra ligger på kultursidorna. Samma med musik. How come?
Jag får erkänna att jag inte känner igen mig i beskrivningen av att vissa böcker skulle recenseras på uttalade nöjessidor…? Däremot är det ju först de senaste tio åren som det börjat ske en sammanslagning av kultur- och nöjessidorna i dagstidningar, något som verkligen inte gått smärtfritt på redaktionerna alla gånger. På en del håll är det ju fortfarande uppdelat.
När jag skrev det här hade jag nog några exempel i huvudet, men nu …? Ingenting … Det kan vara jag som rör ihop saker där. Musiken vet jag åtminstone om, och har funderat på hur urvalskriterierna sett ut. Sammanslagning av kultur- och nöjessidor låter väldigt positivt enligt mig, så länge inte de mer reflekterande texter man kan hitta på kultursidorna ibland försvinner, och allt blir enkla recensioner.