Menlösa facebookvänner

På tal om ingenting annat så ser jag att det skrivs en del i bloggvärlden och på Facebook om Hanna Hellqvists DN På stan-krönika i dag. Jag hann inte läsa den i morse, men nu har jag tagit igen skadan och det slår mig att det hon beskriver i texten är rätt snarlikt något som inträffar i ”Vi har redan sagt hej då”, när huvudpersonen Filip en seneftermiddag sitter och slösurfar på Facebook:

Jag halvligger i soffan med datorn i knät, benen vilar på soffbordet och det mörknar utanför fönstret. Jag försöker skriva lite på boken och är således inne på Facebook, Lovisa Berg sitter i soffan och tittar på världens sötaste bebbe!!! och även om min hjärna fnyser åt användandet av ordet bebbe och utropstecknen så kan jag inte sluta titta på bilderna hon lagt upp. En skallig krabat som mest ser frånvarande ut i hennes famn, en skallig krabat gäspar, en skallig krabat iförd mössa och en skallig krabat som bara är. Jag räknar bakåt. Det är nästan på dagen två år sedan jag träffade henne ute, vi pratade i baren och jag fick hennes nummer och smsade efter några dagar och vi drack ett par öl en söndagskväll efter nyår och den efterföljande fredagen bjöd hon mig på middag i sitt hem vid Skanstull och så gick det som det gick och så började vi smsa fram och tillbaka en kväll när vi båda var ute och så gick det som det gick. Därefter tystnade jag. Inte så att hon hade börjat ställa några krav eller frågor om vår samvaro, men jag gjorde som jag gör och efter ett tag tystnade även hon, sökte sig vidare, sökte det där som jag inte kunde ge av någon anledning och nu har hon hunnit skaffa barn och troligen också flyttat för omgivningarna på bilderna ser inte ut som jag minns hennes etta. Killen vid hennes sida som verkar vara pappan fånflinar lyckligt på alla bilderna och har pipskägg.

Pipskägg. Jag skrockar.

Men ändå.

Hon sitter där i sin soffa och har lyckats med det hon föresatte sig.

Jag går igenom mina numera trehundrasextiosju Facebookvänner. Försöker räkna hur många av dem som jag åtminstone har hånglat med som sedan har hunnit skaffa barn. Arton.

Här sitter jag i min soffa och tittar på.