Jag var aldrig någon trogen följare av Mattsson Helins podd, lyssnade lite då och då när andan föll på och det var något ämne jag föll för, men baske mig om jag inte kommer att sätta in Mediepodden som stadig prenumeration.
Jag lyssnade på Emanuel Karlstens och Olle Lidboms första avsnitt när jag rattade bilen mot Kiruna tidigare i kväll för att hämta upp Johanna, och gillade tonen och samspelet dem emellan. Inga kioskvältarämnen i premiären visserligen, men att jag gillade programmet trots detta är kanske ett ännu bättre betyg.
En sak dock: Jag ogillar verkligen det här med att för sakens skull hålla sig kort när det kommer till poddar. Varför begränsa sig till en längd på en halvtimme (även om slutresultatet blev 35 minuter) när det inte finns en tablå som sätter stopp? Självklart ska man inte bli långrandig bara för att möjligheten finns, men låt ämnena få ta den tid de förtjänar, inte den tid de maximalt kan tilldelas om de ska hinnas med inom en bestämd tidsrymd.
Det går bara inte att hålla med om att man ska flyta ut bara för att man inte har någon tablå. Om ämnet förtjänar mer tid. Gör två poddar!
Men varför då? Den typen av tänkande har vi ju aldrig haft på internet gällande texters längd, varför måste vi då följa i förhand givna ramar när det gäller ljud och video?
Som sagt – det är inte möjligheten att ”flyta ut” jag efterfrågar, det tycker jag indikerar att man bara blajar på utan mål och mening, men om ämnet så kräver och det finns saker att säga – kolla inte ängsligt på klockan utan tala till punkt. Vad spelar det för roll om ett avsnitt blir 33 minuter och ett annat 47?
Ärligt talat tycker jag att det är bättre med ett väldefinerat format för text också liksom jag tror att det är smart att göra serier i teve-format med lika långa avsnitt även om man bara ska strömma dem från netflix. Tänk bara hur en sitcom skulle bli om man tyckte att antalen bra skämt fick styra längden på episoden. Hu!
Jag tror alltså att formatet är viktigt för produktens kvalité, men jag kan bara gissa för jag är bara mediakonsument. Som konsument uppskattar jag både få det format jag förväntar mig och att det formatet är så kort och tajt som möjligt.
Jag fattar att poddar ofta är lågbudgetprojekt och att man kanske inte har tid att få varje avsnitt att bli lika långt eller kan lägga flera avsnitt på samma ämne. Kanske har man ett sånt där bra ämne som du pratar om, då kanske det är en rimlig kompromiss mellan kvalité och resurser att göra ett längre program. För du har ju rätt i att det får plats på internet.
Men tv-serier som görs direkt för streamingtjänster har ju börjat skifta rätt rejält i längd, hos Netflix egna serier diffar avsnitten ofta mellan cirka 45 och upp till 60 minuter under loppet av en och samma säsong, så även där tycker jag att det har skett en (i mina ögon positiv) förändring. Jag kan inte se någon annan anledning till det än att man helt enkelt bestämt sig för att strunta i att trycka ner alla avsnitt i samma 43-minutersform eftersom det inte behövs, och i stället låta dem ta det utrymme berättelserna kräver (inom vissa ramar så klart).
Det gäller för den delen även halvtimmeskomediserierna hos Netflix – Judd Apatows serie Love som kom tidigare i vintras var extremt lös i tyglarna gällande längden, vissa avsnitt låg på 27 minuter, andra på 40.