När vi klev av tunnelbanetåget vid Medborgarplatsen hade mer än hälften av de avstigna de gulgröna blanketterna i ena näven. I rulltrappan upp mot Folkungagatan möttes ett kompisgäng, en kille på väg ner kramade en tjej på väg åt vårt håll, han var lätt triumfant och nöjd över sin prestation, hon hade något mer jagat i blicken och deras vägar skiljdes snabbt. Hon var liksom oss tvingad att följa skocken, han hade redan gjort sitt.
På Götgatan hade Skatteverket för första gången gjort slag i saken, Skatteskrapan är numera Studentskrapan och aldrig mer lär vi kunna droppa våra deklarationer där. Lämmeltåget av bilar tvingades svänga höger istället, ner i de delar av Södermalm man aldrig besöker om man inte har ett specifikt ärende och jag undrade hur det kommer sig att jag aldrig känt någon som bor i Södra stationsområdet trots att det bara är bostäder där, en sovstad mitt i staden.
Människor joggade förbi oss, en tjej hoppade ur en röd Volvo från karavanen på vår vänstra sida som likt ett ödsligt godståg om natten sakta slingrade sig mot sitt mål på sin snitslade bana. Hon satte fart mot målet, Morgan skrattade lätt, det var länge sedan jag hade så här roligt sa han, och jag kunde inte mer än hålla med, små grodorna små grodorna är lustiga att se och vi var två av de som likt alla andra gick på led framåt till varje pris. När vi genade över korsningen vid Magnus Ladulåsgatan tätnade folkhopen, framåt, inget kan stoppa oss nu och längre fram hörs någon ropa Nu stänger vi igen lådorna! och en oro uppstår i luften, en osäkerhet som kräver ett sneglande på mobiltelefonernas klockor, men de borde inte ha stängt än, det var nog bara någon som var rolig och jo, folk stoppar fortfarande ner sina självdeklarationer, bilagor, yrkanden och framtida avslag för glatta livet. När klockan är 23.59 gör jag detsamma. Symboliken i klockslaget känns nästan fånig, för perfekt för att vara sann, men Morgan kollar sin klocka också och det stämmer verkligen, vi har lurat den teoretiska förseningsavgiftsdöden med mindre än en minut tillgodo.
När vi går upp mot Medborgarplatsen för att köpa en korv av Pölsemannen för att fira fortsätter människo- och biltåget i outsinlig ström. De springer, joggar eller försöker promenera avslappnat med stressade steg som avslöjar dem. De håller nog lådan öppen ett tag till. Men vi hann faktiskt på riktigt.
Jag har gjort samma sak fast via nätet. En minut innan midnatt trycker jag ”skicka”. Bara för att få ett felmeddelande som säger ”tyvärr för många som försöker kontakta webbhotell skatteverket, försök igen senare”.