Tretton år har passerat sedan jag stod och bläddrade bland Pet Shop Boys-skivorna i en HMV-butik i London med gårdagskvällens mascara och kajal fortfarande synlig i ansiktet. Vi hade väl inte direkt tagit med sminkborttagning i resväskorna, kan jag tänka.
Någon Pet Shop Boys-skiva lär jag knappast köpa i dag, jag minns inte när jag senast köpte en skiva. Förhoppningsvis några dvd-filmer dock, pundet ligger ju runt tolv kronor, nästan gratis, nästan 1995-nivå.
Det var så länge sedan. Vi var så unga. Var det enklare då? När det var så lång tid kvar? Innan vi var tvungna att bli vuxna? Jag vet inte. Kanske.
Troligen inte.
Vad jag vet är dock att flyget går om drygt tio minuter. Hej så länge.
Men den där jackan hänger väl med än? Eller är det kanske en liknande i tyg jag tänker på…
Den där skinnjackan är long gone tyvärr. Men du har helt rätt i att jag har en tygjacka i ungefär samma färg i dag. Beigebruna jackor, that’s so me.
My god. Det här var en fantastisk bild på så många nivåer att jag blir alldeles matt bara av att tänka på det. Mer detaljer på fredag hoppas jag.
Hm, är det jag som är fotografen där, eller Jonas? Jag tog iaf när du höll i en serietidning (även om det inte är lika coolt kanske men kompositionen var bättre 😉 ) Och jag minns då rakt ingen maskara, men kajal var ni flitiga med
Johodå, visst hade vi mascara! Jag har till och med ett kort från samma rulle där du sitter på hotellsängen i Bayswater i din röda julklänning och sminkar Jonas ögonfransar med just det.
Serietidningsbilden minns jag inte. Den kanske du har?
Oh the memories.