Jag försöker skriva en Lykke Li-recension men tänker mest på mina bokhyllor och den förestående intervjun med den kinesiske författaren Ma Jian om en dryg timme. En kompis sa i helgen att förnamnet – eller är det därmed efternamn? jag kan aldrig lära mig det där med kinesiska namn – kunde betyda åtminstone fyra olika saker beroende på hur jag betonade och det gäller väl att hålla tungan rätt i munnen antar jag. Varför jag nu skulle behöva säga hans namn när jag träffar honom.
Jag skriver som sagt om Lykke Lis stundtals jättefina skiva men som nog ändå inte får mer än en trea överlag men tänker mest på mina bokhyllor. De bågnar av böcker och det står travar på golvet och jag funderar för jag vet inte vilken gång i ordningen om det månne är dags att göra sig av med cd-skivorna som tar en massa plats. De hyllorna är visserligen inte gjorda för böcker men pocketar klarar de i alla fall. Men även om jag inte lyssnat på en cd på åratal så smärtar det, det känns som att en del av mig själv försvinner om jag packar upp dem på vinden, de säger mer om mig mellan åren 1991 och 2004 än något annat undantaget romanjäkeln då kanske. Nej, troligen mer än den också.
Gör dig av med dem, de är dödkött och hör liksom nazismen nittonhundratalet till sa Josefine, eller åtminstone nästan, när vi vinkade New York-hej då på Spitfire och jag svarade jo, ja, hm, joo, men, men jaa varvid samtalet som vanligt urartade till att handla om mac kontra pc via iTunes kontra Windows Media Player och som vanligt var positionerna låsta, jag på den goda sidan och hon på den onda. Jag ser mot mina skivhyllor, jag är hemma nu på morgonen, går direkt till intervjun, och Lykke Li-skivan ligger bredvid mig och det är ju talande att jag aldrig kommer att se den här cdn igen efter i dag, den travas in i recensionshögen, förblir liggande där år efter år medan musiken lever sitt eget datorliv.
Att det ska vara så svårt att gå vidare.
——
Morgongröten gjorde slut på den sista mjölken. Jag spetsade just min morgonkopp kaffe med matlagningsgrädde. Classy.
Ett rec-ex av Mi Jians ”Nudelbagaren” damp precis ner i Nittonde Stolens brevlåda. Verkar spännande, eller i alla fall mysig.
Det där med utrymme för cdskivor och böcker är ju ett evigt problem. Så fort jag har lyckats hitta plats för ännu en hög eller kanske till och med lyckats trycka in ett extra hyllplan någonstans så har jag köpt på mig lika mycket nytt igen – och så är det fullt. Stadsbilioteket i Växjö hade utgallring och försäljning av böcker i helgen, en kasse för trettio spänn, så nu har jag självklart ytterligare en bokkasse ståendes som jag inte vet var jag ska göra av. Men det är i och för sig ett ganska trevligt problem och man tvingas bli ganska uppfinningsrik.